Aftonbladet – 26 september 1864, sida 3

I ov— I m—— Xr (Insändt.) IDepeschen mr 100 af den 5 Oktober 1863. Det är i sanning med en egendomlig känsla fosterlandsvännen läser denna depesch. 1 densamma utlofvas först ovilkorligt bistånd Jåt Danmark: så uttalas en önskan att sjelfva allionstraktaten ännu måtte uppskjutas men tillika en försäkran att den genast skall afslutas om Danmark så fordrar; sist antydes, att man endast kan räkna på Sverges understöd i händelse af ett krig med Tyskland, föranledt af danska regeringens vägran att återtaga patentet af den 30 Mars 1863. Vi betvifla ingalunda, att grefve Hamilton icke fäst hr Halls uppmärksamhet uppå detta sista förbehåll, men vi betvifla högeligen, att grefve Hamilton så förstått detsamma att han för hr Hall tydligt uttalat, att Sverges bistånd skulle uteblifva i ett krig med Tyskland, föranledt af antagande laf författningen af den 18 November 1863. I Vi betvifla det först derföre att grefve Manderström ansett det onödigt att en depesch i ett så vigtigt ämne var fullt tydlig, men deremot ansett det nödigt, att för svenska allmänheten förklara, att han med deI peschens sista förbehåll afsåg svenska understödets uteblifvande i ett krig, föranledt jaf Novemberförfattningen ; att han ansett nödigt förklara att han icke i depeschen ville vara tydlig för att icke kasta första stenen på Novemberförfattningen. Liksom om någon sten blifvit kastad på Novemberförfattningen om grefve Manderström i en förtrolig depesch till grefve Hamilton öppet sagt hvad han menat? Åtminstone hade denna sten varit lika oskadlig som den hjelp, hvilken grefve Manderström gaf Danmark, då han på riddarhuset omtalade, att han ioch för Danmarks nyttas skull icke velat gensäga ryktena or en allianstraktats afslutande, men icke omtalade, att han för de makter, som anföllo. Danmark, långt för detta tillkännagifvit, att ingen allianstraktat vore afslutad. Vi betvifla, att grefve Hamilton fästat hr Halls uppmärksamhet uppå, att Sverge skulle draga sig tillbaka om kriget med Tyskland föranleddes af Novemberförfattningen vidare af det skäl, att Novemberförfattningen endast var ett på laglig grund öfverflyttadt Marspatent. Detta patent innehöll egentligen intet annat än att, om danska riksrådet och holsteinska ständerförsamlingen stannade i olika beslut i afseende på gemensamma angelägenheter, skulle hvad riksrådet beslöt blifva lag för Danmark och hvad holsteinska ständerförsamlingen beslöt blifva lag för Holstein. Patentet afsåg således Danmarks successiva skiljande från tyskt inflytande. Tyskland insåg detta och protesterade emot nämnda patent på den grund, att tyska förbundet eger rättighet att upphälva hvarje för en förbundsstat stiftad lag, som det anser strida mot förbundets intressen. England tillrådde Danmark i en depesch, om vi ej missminna oss, af den 11 Oktober att iakttaga den lagliga formen. Förutom några förändringar i helt och hållet inre angelägenheter, såsom till exempel att riksrådet lick rättighet att välja president och att interpellera ministåren, innehöll Novemberförfattningen ingenting annat ön, att hvad riksrådet beslöt skulle blifva lag för Danmark. Författningen afsåg precist detsamma som Marspatentet, men yttrade ingenting om Holstein och kunde således icke hemfalla: under tyska förbundets kassationsrätt. I depeschen n:r 100 spårar den skarpsin-. nige läsaren på samma gång ett begär att: uppmuntra Danmark som han märker en benägenhet att öppna sig en smygväg att krypa undan. Hr Hall tycks ej ha härvid varit nog skarpsinnig, men månne ej grefve Hamilton redan då började att vilja draga sig undan en bana, som, om den ej blef ysande, åtminstone förblef hederlig. Hvad var meningen med Sverges inblanlande i Danmarks angelägenheter? Var det att hindra Slesvig från att blifva tyskt? Eller var det endast att så länge dei fann ör godt som en gök gala lycka åt Danmark och tystna när hösten och stormarne sommo? Grefve Manderström torde kanske vöra gifva äfven för laring deröfver åt svenka folket och åt den Riddersman, om en gång skall rösta öfver om ministeen iakttagit i sina råd rikets sannskyldiga ytta och heder. Årets landsting. 6 AA DR DA bn fd