Aftonbladet – 26 september 1864, sida 2

kung Jakobs lättsinniga hof. Der ljöd de så underligt detta tal om en qvinna, som lidit, älskat, väntat och hoppats och ge nomgått så många pröfningar för en endas skull. Och det hände sig så att de ej en blefvo i tillfälle att skämta öfver att Lettice så gammal som hon var, dock var nygift ty hon sade omedvetet ?min man? så snar hon talade om Patrick, ty guvernörens fri hade strängt förbjudit henne att uttala de förhatliga namnet Ruthven. Jakob såg orolig ut. Mina herrar lor der, sade han, en kung kan ju handle efter eget behag; I kännen ju alla ett ka pitel i min Bacilicon Doron angående frit monarkier och styresmännens rättigheter oc prerogativer. Men jag vill ej hålla er oskyldig man — kom ihåg oskyldig — fängelse i sexton års tid. Qvinna, hvem ä du och hvarföre har du ej sagt hvad dir man heter? Hans namn — det enda onda han nå gonsin gjort ers majestä; var att han ba namnet Ruthven. Jakob bleknade, som han alltid gjorde då ban hörde detta namn. Han glömde al. drig att det var en Ruthven som för han: moders ögon mördade Rizzio och som der igenom gaf hennes ännu ofödda son der afsky för blod som gjorde honom oduglig till krigare. Han glömde ej heller delta garne i Gowries sammansvärjning, som lät honom, konung af börd och rätt, binda likt en brottsling, till hand och fot. . Han rynkade ögonbrynen och såg sig om kring på sina hofmän, som iakttogo en för ståndig tystnad. Derpå sade han afmät och pedantiskt: Qvinna, vi vilja en annar ång höra dig i denna sak, hvarpå har emnade audiensummet med sin svit. Lettice kände en iskyla i sitt hjerta. De var rysligt att tänka sig det lif och dör skulle bero på ett ord af denne fåfänge narraktige, opålitlige stackars kung. Nej icke på honom, på en högre konung, son styr ej blott konungadömen, men verldar berodde Patricks lif. Och der hon nygt