Aftonbladet – 24 september 1864, sida 2

PO AO 6 BER AM N PARET ken, och afsåg att.få ett bestämdt stadgande huruvida, då besvär i skuldfordringsmål blifvit af hofrätt till kommunikation utställda, men förklaranden försuttit tiden för förklarings afgifvande, och icke heller återställt besvären, hofrätten då antingen skall förelägga klaganden att ingifva afskrift af besvären, så att målet må kunna afgöras, eller icke vidtaga någon åtgärd med målet, förrän någon af parterna det begär. Vid behandlingen af så beskaffade mål i Göta hofrätt hade nemligen olika praxis i så måtto egt rum, att då målet blifvit kommuniceradt, och kommunikationsbevis ingifvits, men förklaranden uteblifvit, hade tre divisioner icke tvekat att för målets bringande till slut förelägga sökanden att inom viss utsatt tid ingifva afskrift af besvärshandlingarne, hvaremot de två andra divisionerna icke ansett sig böra vidtaga någon ytterligare åtgärd, förrän någon af parterna det begärde. Sedan presidenten — som för sin del hyllade samma mening som de tre divisionerna — förgäfves bemödat sig, att inom denna domstols samtliga divisioner åstadkomma enhet äfven i berörda fall, och en mycket vidlyftig diskussion derom uppkommit, men utan resultat, så ansåg sig presidenten, i enlighet med sin pligt att öfvervaka ärendenas jemna gång inom hofrätten, hos K. M:t böra hemstälja, om icke K. M:t af de omständligt anförda förhållandena, och till undanrödjande af de uppkomna tvifvelsmålen rörande hvilkendera praxis vore med lag och författningar öfverensstämmande, skulle finna skäl antingen meddela närmare förklaring angående sättet för hofrätts behandling af besvär i skuldfordringsmål, eller ock förbereda en lagstiftning i ämnet, som på samn.a gång tryggade hofrätten mot misstag, och rättsökande mot följderna deraf. Denna åtgärd å presidentens sida skall utan tvifvel icke annorlunda betraktas än som befogad och välbetänkt. Vid ärendets föredragning i högsta domstolen förordnades att samtliga hofrätternas utlåtande deröfver skulle infordras. Skånska hofrätten förklarade att densamma sedan lång tid tillbaka, utan skiljaktighet, hade behandlat ärenden afifrågavarande beskaffenhet på enahanda sätt som presidenten i Göta hofrätt ansett vara det rätla. Svea hofrätt upplyste att praxis der vore lika heskaffad som i Skånska hofrälten. Inom Göta hofrätt uttalades deremot stor olikhet i åsigter. Tio ledamöter ansågo att lagförklaring icke skulle begäras, fastän fullkomligt olika praxis på de särskilda divisionerna följdes. Nio ledamöter yrkade till och med att om sådan ändock ansågs nödig, borde den ske i motsatt syftning mot hvad presidenten hemställt. AT öfriga tio ledamöter tillstyrkte nio bifall till presidentens mening. Af hvad nu blifvit anfördt, inhemtas att presidentens åsigt vunnit öfvervägande bifall inom samtlige hofrätlerna. Men med ärendets slutliga afgörande i högsta domstolen tick detta, sådant oaktadt, en utgång, som lindrigast sagt kan kallas egendomlig, genom följande beslut: Emedan förordningen den 28 Juni 1798 6 r tydlig och klar deruti, att då uti lagsökningsoch utmätningsmål bi i s befall. ningshafvandes utslag blifvit i hofrätten anförda och hofrätten pröfvat, att andra parten höras bör, men denna icke å föresatt dag möter med sökanden åligger att till hofrätten ingifva rift af besvären med bifogade handlingar, ! hvarpå saken skall företagas och efter dess be-; aflenhet algi samt vid jemförelse af samma skrift med de lagens rum och särskilda författningar, enligt hvilka å hofrätts vårdnad ligger, att alla der fullföljda ärender (lagsökningsoch utmätningsmålen icke undantagne) varda, utan efterlåtenhet för någon parts försummelse eller tredska, med slut afhulpne, lika otvetydigt följer, att uti omförmälda fall. när sökanden icke lfmant sitt åliagande fullgör, hofrätten är både ttigad och pliatig att vidtaga erforderlig, laglig åtgärd för sakens försättande i sådant skick, att d.en derstädes kan till slut befordras, funno högsta domstolens flesta ledamöter någon förklaring i det ämne, ifrågavarande framställning 1 icke vara behöftig. I öfverensstämmelse härmed, och sedan konungens röster blifvit inhemtade, expedierades bref derom under den 8 Mars detta år ill Göta hofrätt. Vi ha tagit oss friheten karakterisera högsta domstolens yttrande som en oklar! agförklaring; man skulle till och medl, kunna benämna detsamma en lagförklaring, som icke innehåller någon sådan. i Först och främst lär det icke kunna und-1 alla läsaren, att den konklusion, hvartill! högsta domstolen kommit, icke står i ana-, ogi med premisserna, och dernäst, att detf lut, hvartill högsta domstolen kommit, icke 8 t b al nnefattar ett bestämdt svar på den gjorda ramställningen. I stället för att utreda gan och att tillvägabringa en bestämd eskrift, d. v. s. afgifva en lagförklaring, varigenom enhet äfven i förevarande falll, unde för framtiden vinnas inom samtliga , ofrätterna, så kan, och sannolikt skall fven, den anomalien fortfarande ega rum P nom Göta hofrätt, att besvär i skuld-!h ordringsmål af precist lika beskaffenhet cke bli på lika sätt behandlade, och att en alldeles motsatta praxis, som hittills! öljts inom de olika divisionerna af Göta ofrätt, äfven framdeles kan rättsenligt vidållas. IG Högsta domstolens svar på presidentens r ramställning är nemligen så affattadt, att! et med lika framgång kan åberopas tilll, töd för begge sidornas åtgörande. De tvål. ivisionerna i Göta hofrätt, hvilka hylla en;5) raxis, som fullkomligt strider mot den, vilken föröfrigt är antagen både inom de lj, re divisionerna af samma hofrätt och af b e öfriga hofrätterna, kunna till stöd för tt förfarande med skäl, om anmärkning q eremot göres, åberopa, att högsta domi tolen icke afgifvit någon sådan lagförkla-S ing, som innebär ett ogillande af deras faringssätt, eller ett förständigande att ölja det, som i öfrigt inom hofrätterna är II ntaget. Otvifvelaktigt synes emellertid, att då en ögst väsentligt olika uppfattning förefinnes nom samma domstol rörande lagens rätta rening i I kap. 2 utsökningsbalken; då st etta faktum är fullt konstateradt; då be-g öfligheten af en lagförklaring deraf up-si enbarlioen framoår och framställning derli