Aftonbladet – 23 september 1864, sida 3

synes, huru mycket denna adress gagnat, och huru gerna man vill ha det utlagdt så som vore det icke slesvigarne sjelfva, utan köpenhamnarne som talade. Men liksom detta är osanning, så veta och känna vi alla, att adressen är kött af vårt kött, och att vi icke behöfva få något recept för att säga, att vi äro och blott kunna vara danskar, de der icke vilja hafva något med tytyskarne att beställa. Låt dem blott pina och plåga oss litet; i en strid för hvad som är oss heligast och dyrbarast, erfara vi en tillfredsställelse och stolthet, som icke kan köpas för dyrt, och vi sätta en äraiatt uttala det för de menediska embetsmän, som nu skola vara våra förmän, men knappt kunnat se oss olyckliga men ärliga menniskor i ögonen. Vi nödsakas demonstrera mot dessa motbjudande personer, emedan de äro ett menediskt pack, men mången gång också derför att man icke har med dem att göra; så kunna några af de anställda presterna så litet danska, att viicke förstå dem. Derför gå demonstranterna icke ens i kyrkan; i en socken har det ännu icke varit mer än 2 personer hvarje gång i kyrkan, och hotelserna om inqvartering hafva icke hjelpt. Utom de förut nämnda 5 —6000 underskrifterna ha flera tusen i dessa dagar inkommit, och hvarje dag komma flera, hvaraf endast 3200 från några socknar i Österam tet; i Aabenraa samlades på en timma 800. Hade allt inkommit, äfven från Vesteramt, der adressen till konungen naturligtvis abhsorberat en del af lusten och möjligheten att kunna underskrifva, hade vi ganska säkert fått, öfver 20,000 namn.?