nu vore inne på den vigtiga frågan om anslag dervid man noga borde se sig före, så att mar icke genom en uttaxering väckte ovilja mo hela landstingsinstitutionen. Friherren trodde att man borde inskränka sig inom de tillgångar som tinget disponerade utan uttaxeringir, och önskade veta till hvilket belopp utskotten redar föreslagit anslag, för att derefter rätta sig. Mar borde först tänka på att bevilja de nödvändiga ste och oundgängligaste anslagen. I samma sträng: sparsamhetsanda yttrade sig äfven frih. A. Ce derström, som bestämdt motsatte sig all utdebi tering. Postmästaren Lindstedt yrkade, att med len till s skulle utgå af landstingskassan, och resten fyllas af hushållssällskapets tillgångar Hr Odelberg, som förklarade, att han ansåg sig för så god hushållare som någon, motsatte sig likväl en så långt drifven sparsamhet, att mar af fruktan för utdebiteringar lät afskräcka sig från att bevilja medel till sådana företag, som tinget ansåg nödvändiga och gagnande för lä net, samt hemställde, att komiterades utlåtande måtte förändras derhän, att tinget till länets hushållningssällskaps disposition under loppet a! 5 år ställde 1500 rdr årligen för ändamålet, med åläggande för hushållssällskapet att sätta förslaget i verket samt fylla bristen af egna tillgångar. Grefve Wirsen ansåg, att landstingets verksamhet, som genom civilministerns cirkulär redan förut blifvit tillräckligt inskränkt, skulle förlora all betydelse, om en för långt drifven sparsamhetsanda äfven tilläts förqväfva alla nyttiga förslag. Han lade vigt vid den ifrågavarande anstalten och ansåg de uppoffringar man gjorde derför vara väl använda penningar. Hr Silfverstolpe, hvilken likaledes önskade, att man så mycket som möjligt skulle iakttaga sparsamhet, fäste uppmärksamheten på, att en uttaxering på debetssedlarne icke toge sig så farligt ut som man föreställde sig. För ett anslag af 3000 rår erfordrades en utdebitering af 5 öre på bevillningsriksdalern och för en egendom, taxerad till 100,000 rår, belöpte sig utdebitering till 1 50 öre. Matts Pehrsson förenade sig med dem, som talat för bifall. Hr Odelbergs förslag antogs efter votering. Samma utskottsbetänkande om fiskeriöfverenskommelsers uppgörande och efterlerlefvande godkändes. Utskottets för helsovård och undervisning betänkande, rörande sjukvårdens ordnande i länet och väckt motion om ett mindre lasaretts bygfande i Södertelje, företogs härefter. För denna rågas behandling hos föregående landsting och af detta utsedde komiterade, ha vi likaledes förut redogjort. Med ändring i hvad komiterade hemställt, hade utskottet föreslagit, att en mindre sjukvårdsanstallt skulle byggas i Östhammar, och kostnaden härför, som ansågs uppgå till 13,516 rdr, bestridas afkurhusrhedlen, Jemte det byggnadsbidrag af 1000 rdr, staden Östhammar beslutit lemna h 1. Frih. A. Cederström förklarade sig ej vilja motsätta sig utskottets förslag i fråga om ett lasarett i Östhammar, ehuru han i allmänhet ogillade att man bortplottrade de tillgångar som funnos på mindre lasaretts uppförande och icke använde dem för ordnande af sjukvården i sin helhet. Hvad han emellertid bestämdt komme att motsätta sig, var hr Tamms motior. om en dylik anstalts upprättande i Södertelje, hvilket allraminst borde komma i fråga, då de sjuka från trakten deromkring lätt kunde transporteras till hufvudstaden. Tör nödvändigheten af ett lasarett i Östhammar yttrade sig kammarh. Paykull och prosten v. Friesen, hvilken sednare, som syntes missförstå frih. Cederströms yttrande om splittring af kurhusmedlen, tog. saken något häftigt och höll en opåkallad oration om försök att undertrycka yttranderätten. Utskottets tillstyrkande, att ett lasarett skulle byggas i Östhammar, bifölls med den förändring deri, som föreslogs. af ordföranden, att anslaget skulle utgå under loppet af åren 1865, 66 och 67. Frågan om ett sjukhus i Södertelje förklarades ännu i vissa delar outredd och fick för närvarande anstä. Förenämnde två ärendens afgörande, nemligen anslaget till fiskodlingsanstalter och ett sjukhus byggande i Östhammar, är hufvudresultatet af detta landstings verksamhet.