Aftonbladet – 23 september 1864, sida 3

Lefve lifvet! Beatus ille, qui procul negotiis..... Välkommen åter, min läsare, från dina sommarfröjder med lifvad håg och stärkta krafter! Ar det icke sannt, att om ock, när man med kärlek egnar sig åt sitt kall, högt eller ringa, dess ok är Jjufligt och dess börda lätt, så kan man dock under en sommar, tillbragt i en herrlig natur, en älskvärd omgifning och i förtroligt umgänge med mensklighetens stora andar, icke undgå att instämma i de ofvanskrifna orden af den romerske skalden? FShakspeare och Victor Hugo, Horatius och B. 5. Ingemann, Geijer och Bellman — hvilken societet! helst när den träffas i Alma Maters festliga salong! Hvilka allvarliga tankar och hvilken ny lefnadslust förmå icke de ingjuta hos en svag menniskoande, som kanske någon gång kännt sig nära att digna under dagens tunga och hetta, men som, af dem pånyttfödd och riktad, återvänder till de fdagliga bestyren, visserligen med en sak