Aftonbladet – 22 september 1864, sida 3

Underrättolser från Danmark. Berl. Tid. meådelar följande utdrag af ett bref från mellersta Slesvig, dateradt den 14 September: Efter de allierade truppernas inmarsch hafva Sleswigholsteinarne, till trots för general Wrengels proklamation, med bulier och bång inbjudit till och hållit möten, de hafva petitionerat och adresserat, resolverat och proklamerat, sändt deputationer hvart de ville — icke en hand har rört sig för alt lägga minsta hinder i vägen: men knappt år man nys om att den lugna, lojala befolkningen företagit ett så oskyldigt steg som att samla underskrifter på en adress till civilkommissarierna, förr än en vaksamhetsoch förföljelsestorm reser sig, liksom det gällde Gud vet hvilket förskräckligt företag. Hemtyskarne kämpades om att upptäcka och angifva, och hela gensdarmeriet, understödt al militären, utvecklade den största verksamhet. Nägra underskrifna aftryck af adressen föllo genast under första dagarne af dess spridning i de talrika spionernas händer, och dermed var anledningen till personlig förföljelse vunnen. I Haderslev blefvo åtskilliga borgare arresterade och adresserna konfiskerade; dock varade det blott ett par timmar tills de anhållne äter frigåfvos, och adresserna återlemnades såsom fullt tillåtliga. I Aabenraa deremot har man uppfattat saken annorlunda. Bfter några preliminära, till en del med kort kammararrest förbundna förhör med enskilda blef i lördags afton förre rådmannen och ständerdeputeraden Bahnsen, som det heter, på grund af preussiske kommendantens ordres, arresterad och instängd i ett simpelt straffängelse på rådhuset. Man har dock nådigst tillåtit honom att få sin säng, ett bord, en stol etc. till sig och att bans hustru får bära till honom mat. Följande morgon vände sig en deputation, bestående af hans tre fordna kolleger i rådet samt två andra ansedda män, till kommendanten, major v. Unruh af G4:de preussiska infanteriregementet, med bön att lösgifva Bahnsen mot borgen eller att låta bevaka honom i silt eget eller annat privathus, eller åtminstone flytta honom från tjufhäktet till ett anständigt rum. Kommendanten afslog allt. Förgäfves framhöll deputationen att hvarje afsedt resultat likaväl skulle uppnås, om Bahnsen äfven satt i en annan lokal än just fängelset, att behandlingssättet i Haderslev varit helt annorlunda; majoren brydde sig om ingenting. Då såleces ingenting kunde uträttas, begatf deputationen ig till prins Öarls qv rter; men prinsen lät säga att han icke hade tid att emottaga deputalionen. I söndags eftermiddag, då gatan var full af civila och militär, blef Bahnsen första gången förd till förhör från fängelset till kommendantens bostad, mer än hälften at stadens längd, genom hufvudgatan, med en soldat under gevär framför sig och en annan bakom sig. Om det varit en mordbrännare, kunde upptåget icke varit mera kränkande tillställdt, kedjorna möjligen undantagna; och dylika uppträden ha sedan inträffat flera gånger. Så behandlas en hedersman, hvars slägt är en af de äldsta i Aabenraa och af hvars förfäder flera beklädt stadens hedersposter — en man, som är en at stadens mest ansedda och högst aktade borgare, som i en följd af år outtrötlligt egnat sig åt stadens allmänna angelägenheter och som är stadens representant i slesvigska ständerförsamlingen!!! Men för att återkomma till adressen, så öfverlemnades den i måndags till civilkommissarierna. Till trots för all intimidation och förföljelse, trots flera excmplar blifvit uppsnappade och undertryckta af polisen, trots andra exemplar ännu icke inkommit, hade adressen likväl omkring 6000 underskrifter, samlade så fort som omständigheterna kräfde. Ett sådant antal namn har i sanning något att betyda i denna tid. Det är samladt under ett rysligt förtryck, under öfverhängande beständig tara för förföljelse af civila och militära auktoriteter, för spott och spe samt hotelser att inspärras och kastas i fängelse! Nordslesvigs trogna betolkning har åter bevisat att ingen nöd, ingen fara kan ändra dess danska sinnelag! — Adressen mottogs af civilkommissarierna, som faktiskt gillat den derigenom att den kom till stånd och blef inlemnad. Men detta af högsta civilauktoritet visade gillande af ett rent civilt förehafvande synes icke hafva hejdat förföljelsen; åtminstone sitter Babnsen i det ögonblick detia skrifves (onsdags aftonen) ännu i häkte på Aa