Aftonbladet – 19 september 1864, sida 4

Den der utan synd är, han kaste första stenen på henne! Med tanken fästad på Den, som en gång sade de ofvanstående orden, vågar en christen, som ej ensam förmår afhjelpa den rysliga nöden, att i Herrans namn vända sig till den ofta anlitade, men sällan tröttnande Allmänheten, begärande en skärf för en olycklig hustru, hvilken, öfvergifven af sin man, har1i långa nöduppfyllda år, fast sjelf sjuklig, med den ringa arbetsförtjenst, som synålen gifver, lifnärdt sig och sitt barn; men nöden förer ofta fallet i sina spår, och denna arma har nu äfven ban, som är blott 5 månader gammalt. Utan er, utan nröd, utan hem, står hon vid förtviflans brant, och ingen vill hjelpa det sjelfförvållade eländet, ingen vill ens gifva henne arbete nu. Låtom oss försöka att lyfta denna olyckliga medkristen ur syndens dy, med tillhjelp af det goda, som Herren gifvit Eder, äfven i lekamligt hänseende. Men skynden! skynden! Snar hjelp är dubbel hjelp! Tveken icke! här är verklig nöd, både lekamli och andlig. Låten ej tillfället gå Eder ur händerna att samla Eder skatter i himlen, der hvarken mal eller rost förderfva dem. Den minsta gåfva emottages med varm tackSgrmhet i Deleenska Bokhandeln, Stora Nygatan :0 4.