Aftonbladet – 19 september 1864, sida 3

tloch vanor, utan af hela sin själ och sinne -lOm det icke vore så, om de icke satte na I tionalitetens rätt öfver allt annat och upp Iställde danskhetens seger såsom deras för Ista mål, skulle de icke genom en under skrift utsätta sig för olägenheter och för tret, som våra nya auktoriteter i rikt måt låta komma dem till del. De första da garne man samlade underskrifter gick all godt; men från det ögonblick en preussisl Jofficer ute på landet fick fatt på ett exem Iplar af adressen, ändrades förhållandet Gensdarmerna, som redan förut hade full upp att göra, kommo i fördubblad verk samhet; borgare och bönder inkallades oaf I brutet till förhör eller afhemtades unde militärbevakning till arresterna; husen un dersöktes och resande hejdades på lands vägarne för att visiteras; spioner och an gifvare hvimlade på alla kanter. Då adres sen var ställd till den fungerande högst öfverheten, ville auktoriteterna åtminstont Ihär i staden icke rent ut förbjuda den deremot sökte de förringa dess betydelse genom att så mycket som möjligt minskt underskrifternas antal. Agenter sändes u på landet och gingo på sina ställen frår dörr till dörr, hotande en hvar, som skref under, med alla möjliga olyckor, och hvarhelst man i socknarne kunnat uppdrifva en tysk och redan fått honom insatt till sockenfogde, har denne hotat hvarje undertecknare med plikt, och enhvar, som kringbar adressen, med arrest. Vidare har man genom spioner fått veta, hvem som samlade de underskrifna exemplaren ; man har låtit dem göra det i ro, men derefter ha gensdarmer tvungit dem att utleverera hvad de samlat, och arrest eller i mildaste fall transport in till staden samt förhör har varit lönen för den visade fosterlandskärleken. Gensdarmernas verksamhet går naturligtvis uteslutande ut på att undertrycka allt som är danskt. Tviflade någon derpå, kunde han för några dagar sedan fått bevis i händerna. En gensdarm härifrån staden hade nemligen tappat sin annotationsbok, och då upphittaren öppnade boken, blef han icke litet förundrad att, i stället för antecknin. gar om förbrytare eller dylikt, finna listor öfver de mera inflytelserika af traktens invånare med anmärkning: schlecht?, ?sehr schlecht? o. s. v., medan deremot en tysksinnad krögare hedrades med predikatet ?Zuverlässig? ; ja man erfor till och med, att danskar icke kunde besöka hvarandra, utan att sådant annoterades af gensdarmerna och alltså bragtes till öfverhetens kännedom. — — Öfverhufvud bär mycket spår ulaf, att tyska agitationspartiet på egen hand begagnar gensdarmeriet att utföra sina egna planer; åtminstone skulle man icke tro, att öfverheten kunde beordra en gensdarm att under gudstjensten taga plats midt på kyrkogolfvet med pickelhufvan på hufvudet samt annotationsbok och blyertspenna i handen, och likväl skedde detta förl. söndag i Röddings kyrka, der danska presten ännu icke blifvit afsatt. Man skulle tro, säger jag, att detta vore agitationspartiets verk, men man kan dock icke säga det alltför säkert; måhända är det blott det nya preussiska systemet, som vi danskar ännu icke äro vana vid. Det finns verkligen saker som tyda derpå; ty i Vonsbeek, der pastor Matzen ännu icke kunnat få flera åhörare än klockaren och haus hustru, uppträdde nyligen en der inqvarterad preussisk officer med hotelser till bönderna om femdubbel inqvartering, om de icke nästa söndag och allt framgent hvarje söndag infunno sig i kyrkan. Han trodde förmodliligen, att han hade tyska trälar framför sig; men han tog miste, den danska bonden svarade blott: ?Då ni ger mig ett kompani, herr major, skall jag kanske börja att tänka på saken.? Och bönderna i Vonsbeek mena, att de nog kunna hålla ut ett år utan kyrkogång, det hafva de gjort förr? (nemligen under förra kriget, då de också fingo en tysk prest). I Kieler Zeitung skritves från Alssund: ?Då jag nyligen på vägen från Aabanraa åkte genom en landsby, hörde jag icke utan öfverraskning i denna såsom fanatisk-dansk beskrifna trakt en hop karlar sjunga melodien till ?Schleswig-Holstein? — men texten befanns vara en smädevisa öfver preussarne.? Rörande gränsregleringsfrågan meddelar PFedrelandet? följande : Här förtäljer ryktet, att man skall blifvit ense om en gräns, som uti inga hänseandan skall tillfradectälla hvarkan da natin