Aftonbladet – 19 september 1864, sida 2

len, som om han önskat att den varit en ippen graf. Då de unga vännerna härnäst möttes var let för Lettice tydligt att lord Gowrie berättat sin motgång för den yngre brodern. Patrick förrådde dock på intet sätt att han erhållit ett sådant förtroende och visade sig ika tyst och drömmande som alltid. En enda gång, då han såg upp från sin bok och Lettice, blek och sorgsen inträdde i rummet, mötte hans blick hennes med ett underligt uttryck. Den kunde betyda medlidande, smärta, till och med förebråelse denna blick. Huru det var, utbytte de båda knappast ett ord förrän följande morgon; han satt nemligen vid flodstranden och kastade kiselstenar i vattnet, som han fordom brukade, då hastigt en välkänd röst hviskade tätt bakom honom : Master Patrick Ruthven! Han spratt upp ur sina drömmar då han hörde sig så tilltalas af Lettice, som han länge vant sig att anse som sin syster. Nåväl, Lettice, hvad vill du mig? tDet är ännu mycket tidigt; ingen är ännu uppe, utom vi båda; kom in, ty jag måste tala vid dig. Och mina ord få icke ens vinden höra, Kom, Patrick, kom för Guds skull 4 Hon var blek som döden. Patrick steg upp helt förskräckt och följde henne till ett rum, der de båda gossarne fordom brukat läsa sina lexor. Hörde ni ingenting i natt, inga fotsteg eller röster? sade hop brådskande. Nej; likväl sof jag knappast ena blund. Ej heller jag. Båda slogo ned ögonen och vågade se på hvarandra, då de yttrade dessa ord. Men Lettice fortfor: . 4I daggryningen tyckte jag mig höra röster utanför mitt fönster. Jag vågade ej se ut; jag fruktade att det kunde vara... iWilliam stiger ofta upp mycket tidigt, afbröt Patrick allvarligt. han sig ned på den kalla, fuktiga, gräsval