Aftonbladet – 19 september 1864, sida 2

mened, som antingen i tiden eller evigheten blir straffad. Patrick kom mycket upprörd tillbaka: CHan säger att han ej vill fly; att han ej fruktar hvarken fängelset eller bödelsyxan; att han ej har någon glädje mer i lifvet och att döden är bäst för honom! Lettice, få till honom, rädda honom — du allena an det! cHuru kan jag rädda honom? frågade hon sorgset, Genom att förmå honom att fly. Vi kunna taga ett par hästar och rida till Harwick, hvarifrån elt skepp i natt seglar till Frankrike. Jag vet det, ty i går tänkte jag också på att fly. Du 20 Ja, jar, sade Patrick brådskande. Gå blott till William; tvinga honom att rädda sitt lif; han skall göra det för din skull.4 Han talade fort och beslutsamt, som om broderskärleken hastigt förvandlat den blyga ynglingen till en beslutsam man. Lettice lydde honom undrande och knappast medveten om hvad hon gjorde. Lord Gowrie låg på en soffa i ett rum, som fordom varit gossarnes lekplats. Han tycktes hafva tillbragt natten utan sömn, så blek och utvakad såg han ut, På alla böner af Lettice svarade han ej ett ord, utan vände envist ansigtet mot väggen. Slutligen vinkade hans broder åt Lettice att han ville tala med henne, Hon såg med förundran på Patrick, hvars kalla likgiltighet alldeles försvunnit, Hans gestalt syntes högre och hans anletsdrag strålade af en ädel kraft, som gjorde det skönare än någonsin förut. Lettice såg honom nu för första gången sådan som hon anade att han skulle blifva — en verklig man, en man, inför hvilken en qvinnas hjerta i ödmjuk undergifvenhet gerna skulle böja sig och kalla honom sitt bättre jag, sitt hufvud, sin ledare och sitt stöd. De stodo tysta midt emot hvarandra, än med nedslagna blickar, än betraktande hvarandra, ända tills Patrick bröt tystna