Aftonbladet – 17 september 1864, sida 2

SSR Rn nen nn William?, sade hon gråtande, ?var icke ond på mig! Jag ville så gerna göra allt för att se dig lycklig om jag blott kunde, men jag kan icke! Jag vågar icke blifva din hustru utan att älska dig så som en hustru bör göra.? Är det då sant, fullkomligt sant, att du icke älskar mig?? sade ynglingen halfhögt. Men han erhöll intet svar; en sorgsen tystnad uppstod. Efter några ögonblick utbrast han: ?Antingen har jag eländigt bedragit mig sjelf eller ock har du bedragit mig. Hvarföre rodnade och darrade du då vi i går återsågo hvarandra? Hvarföre såg jag dig så längtansfullt blicka utåt den väg du visste att vi borde komma. Var allt detta falskhet ?? Lettice reste sig upp med högt rodnande kinder och sade: Mylord af Gowrie, ehuru ni hedrat mig med er tillgifvenhet, eger ni dock ej rätt att. ..? Jag har rätt, den rätt som ditt uppförande gifvit mig, ty du bar krossat mitt hjerta! Mistriss Calderwood — Lettice !X Då han uttalade detta kära namn tycktes dock hans vrede smälta bort likt isen för solens strålar, och då han åter sade: Lettice? var det med en så öm, så sorgsen ton, att hon med äkta qvinlighet glömde och förlät allt. Jag ville aldrig bedraga dig William, jag kunde aldrig ana att du älskade mig, och jag tänkte ej heller sjelf på kärlek, förrän . . .? Fortfar.? ?Jag kan ej — jag kan ej! Och åter uppstod en djup tystnad med bittra tårar. (Forts. följer.)