Aftonbladet – 16 september 1864, sida 2

STOCKHOLM den 16 Sept. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondeni.) Berlin d. 11 Sept. Konung Wilhelm har i år ovanligt länge varit stadd på resor. Vid hans hitkomst börja manövrer i stor skala; en mängd främmande officerare infinner sig på dem i Berlin och Potsdam. Ministern von Bismarck har ej vikit från konungens sida. Han återvänder hit tillsammans med konungen och begifver sig härifrån direkt till Pommern, för att besöka sin svårt sjuka fru. Det är ej fråga om ministerrådplägningar och konseljsessioner för att förbereda förslag, som man skulle kunna framlägga för landtdagen i dess nästa session. Lagstiftniogen hvilar helt och hållet. I våra tongifvande kretsar har den tron slagit fast rot, att folket efter Als och Dyppel icke mera har något intresse för inre frågor, och att det icke har något emot, att representantkammaren så groft skymfas och tillbakasättes. Några fakta, som skulle kunna tjena till stöd för så irriga meningar, saknas väl helt och hället, men man förutsätter hos andra hvad man sjelf helst önskar: tillintetörande af hela den konstitutionella svineln. För våra ?statsmän? är det nog, att vår arm är i stånd att uträtta något, och i jemförelse med armån betyder allt annat ingenting. Så tänker man i våra tongifvande kretsar under konung Wilhelms regering. På hans brors, den aflidne konungens tid var ett strängt kyrkligt sinne hufvudsaken. Då utafs allt hvad som nu kostas på kaserner ör dömen och bönehus. Deri låg dock en smula poesi och estetik; nu är allt hos oss nykter prosa och naken absolutism. De officiösa pennorna måste, emedan armån uppslukar millioner på millioner, inbilla allmänheten, att de s:sta åren lemnat ofantliga öfverskott och att hela kriget med Danmark blifvit betäckt med dessa. Den liberala pressen bevisade, att öfverskotten äro fiktioner, och nu medgifva de ministeriella ändtligen, att man har nödgats anlita statskammaren. Någon rättighet härtill har ministeren naturligtvis icke; men hon Ptager penningarne der de finnas?, såsom Bismarck säger, och om landtdagen icke bifaller dertill — så har den icke bifallit. Regeringen skulle blott gerna vilja ånyo fylla skattkammaren och såge erna att nästa kammare ville bevilja ett etydligt statslån. Det är ju högst angenämt att alltid ha full kassa och kunna styra och ställa med densamma alldeles efter eget godtfinnande. Men vår representantkammare utgår från helt andra åsigter. Den skall taga sig tillvara att bevilja den bismarckska ministåren en enda skilling, en minister, som, om den åter kommer i besitt ning af tillgångar, aldrig skall följa den politik, folket önskar. Bland de under åtal ställda polackarne ha redan nio blifvit frikända, emedan allmänna åklagaremakten framställt allt för litet vigtiga momenter såsom anklagelsepunkter. Alven ett vittne har blifvit afvisadt från domstolen, derföre att det notoriskt spelat rollen af spion och låtit muta sig. Trots hela anklagelsens svaghet kan man dock icke förutse, när rättegången skall bli slut. Huruvida redan i år eller nästa år — det kan ingen säga, hvarken domare, advokat eller anklagad. Det strängt liberala partiet förskaffar sig från den 1 Oktober en ny pressorgan, benämd Författningen?. Bladet skall blott utkomma en gång i veckan och bli mycket billigt, så att det blir åtkomligt äfven för de mest obemedlade. Hittills ha flygblad blifvit spridda, men polisen gjorde öfverallt i landet stora svårigheter dervid, hvaremot nu hvar och en kan få ?Författningen? med posten. Krigsministern von Roon har, såsom det berättas, uttalat sig för oldenburgaren i Paris. Förutsatt att denna uppgift är riktig, skulle då också konungen ha uppgifvit sina fordna sympatier för augustenborgaren och