Aftonbladet – 15 september 1864, sida 3

gustenborg i dessa dagar utgått ett cirkulär, med uppmaning till bönderna i Sönderhärad att förklara, det de vilja vara tyskar. I motsatt fall hotas de med inqvartering af 300) man. Men cirkuläret går blankt från gård till gård. ?Folkets Avis? meddelar följande utdrag af ett bref från en nordslesvigsk bonde: Det är en sorglig verklighet, som här efterträdt de önskningar, vi för knappt ett är sedan hyst om Sleswigs fasta anslutning till konungariket. Hvad hafva vi ej genomgått sedan fastlagen! Beständiga förföljelser hafva de varit utsatta för, som varit trogna sitt fosterland och sitt modersmål; men ingenting kan dock jemföras med den smärta vi erforo vid underrättelsen att våra danska bröder funno sig uti att öfverlemna nordslesvigarne till deras arfiender. Icke desto mindre se vi befolkningen hänga fast vid hvad som är danskt med en trohet, som är allt annat än lofvande för de tyska agitatorerna. Vårt modersmål undantränges öfverallt. Sålunda lär en kommission vara nedsatt för att undersöka, om skollärarne kunna undervisa på tyska. Våra embetsmän bortjagas. Hitills hafva vi dock behållit våra prester, men för några dagar sedan afsattes 11 endast inom Haderslevs prosteri, och bland dem pastor Find i Hamimclev. Han afskedades den 17 Aug. och 2 dujar sednare infann sig en pastor Eckell, som varit 7 år i Holstein, men säges vara född här i Slesvig. Pastor Find fick ej ens hålla atskedspredikan. Förlidne onsdags afton samlades dock alla socknens bönder m. fl. för att taga afsked af honom och till minne gifva honom en stor vacker silfverpokal på en bricka af sarama metall. Om den nya presten är icke mycket att säga, då blott socknens tre tyska innevånare gå i kyrkan. I går hemkommo de permitterade Nordslesvigarne. Då de foro från Flensborg, sjöngo de med full hals: ?Den tappre Landsoldat?, och vid afskedet lofvade de hvarandra alla med hand och mun, att åter infinna sig, då fosterlandet kallade dem.? I Gram och kringliggande trakt inom Slesvig hafva åtskilliga personer blifvit arresterade, emedan de underskrifvit de nordslesvigska adresserna till konungen. Dessa arresteringar lära utförts på ett ytterst brutalt sätt. Bland de häktade finnas flera, som alldeles icke underskrifvit någon adress, och hvilkas förseelse uteslutande bestär deruti, att de fött adresser till underskrift, utan att de derom gjort angifvelee till elesvigholsteinska ensdarmeriet. Orsaken till att pastor Groveiasmusåen blifvit häktad, skall vara, att han fortfarit med kyrkobönerna för konungahuset. Han behandlades för öfrigt på ett mycket brutalt sätt af preussiska gensdarmerilöjtnanten, som arresterade honom. Sälunda tick han bland annat order att stå stilla ?midt på golfvet?, medan löjtnanten undersökte hans papper, liksom han vid afförandet till arresten befalldes att gå bredvid vagnen, hvaruti gensdarmen åkte; hvarefter han insattes i det värsta fängelse som fanns, ett beryktadt tjufbål, der de gröfsta förbrytare pläga förvaras. Ett af de nya gensdarmernas vigtigaste göromål är att hälla ögonen på de iå återstående dansksinnade presterna, hvarför om söndagen alltid gensdarmer stationeras i kyrkan för att se till, det presten icke genom kyrkobönerna eller annorlunda ?uppmuntra böndernas danska sinnelag.?