Aftonbladet – 15 september 1864, sida 3

födoämnena måst i anseende till trångt utrymme försäljas på olika temligen långt frånskilda platser. an skall till hamnen för att få fisk, till Kött-torget tör att få kött, derifrån till Munkbron för att erhålla grönsaker, och behöfver man derjemte litet rökt lax. ost eller fågel, får man springa tillbaka till Kornhamn o. s. v. så att hela förmiddagen går åt för att upphandla det som för det öfriga af dagen behöfves i ett hushåll. Hötorget, der litet mera gemensamhet i de olika födoämnenas försäljning eger rum, och der åtminstone icke den landtman som säljer en flaska mjölk blifver pliktfälld, såsom det helt nyligen skett vid Kornhamnstorg, tir alldeles otillräckligt, hvilket kan ses hvarje dag, om man vill på morgonen besöka denna piats. I de allra flesta hufvudstäder har man uppbyggt saluhallar för denna så vigtiga handel, och 3öteborg, Nvilket i så många fall springer om oss, har äfven i detta hänseende kommit före. Vi nästan vämjas att tala om den osnygghet, som blir en följd af den nu pågående försäljningen under bar himmel i alla möjliga väder; men vi hemställa, om det icke nu kunde vara tid att tänka på en förbättring för de stackars mångelskorna, hvilka i köld, regn, blåst och snö måste på det öppna torget sitta dag ut och dag in, sträfvande för en medelmåttig bergning; om de under sådant förhållande skulle vara litet korta om hutvudet, och ej så noza välja sina ord, får man ej undra derpå — liksom man får öfverse med att de då och då måste taga in något värmande af den starka sorten för att kunna hälla ut. Med tillfredsställelse har man derföre hört berättas, att vederbörande nu ändtligen beslutit sig för att i sammanhang med sammanbindningsbanan anlägga ett större salutorg, och med afseende härpå torde följande fakta, inhemtade genom besök i centralhallarne i Paris, ej vara ur vägen. Det tyckes som man i Paris under det staden utvidgar sig åt alla håll beslutit att centralisera handeln med lifsmedel, så att såväl förbrukare som detaljörer kunna på ett ställe hafva ett rikt urval och tillfälle att med detsamma kontrollera priserna. Centralhallarnes antal utgjorde vid detta års ingång 6 st., upptagande en yta af 2:ne hectarer — 226.500 svenska qvadratfot. Under detta år har ytterligare en blivit färdig och en annan är under byggnad. — Men man ämnar icke stanna dervid; tre hela qvarter skola ritvas och hallarnes antal uppbringas till tolf, hvilket ofördröjligen kommer att ske. Hallarne äro byggda af jern och glas och hafva jordvåningar af samma storlek. I dessa hallar säljas alla möjliga lifsmedel i dertill inrättade stånd, hvilka hufva en storlek af 16 qv. metres — cirka 181 sv fot — utom saluplatserna för fisk, hvilka äro större. Fiskförsäljare betala pr dag: de som handla med lefvande fisk 35 sous 1 rdr 22 öre och de som handla med död fisk 30 sous —1 rdr 5 öre. Alla platser för öiriga artiklar kosta 13 sous 63 öre pr dag; men dertill följer för en afgift af 4 sous — 14 öre pr dag ett lika stort magasin i jordvåningen som saluplatsen i hallen. En mångelska, som handlar med kött. grönsaker m. m, betslar således ej mera än 77 öre om dagen för sin saluplats i hallen och magasin — tillräckliet för hennes affär, en hyra som vi anse att här äfven skall kunna betin och göra anläggning af saluhallar till en a den kan skörda fi Saluplatserna få talar ej av Landtfo! lats de in cn, utan begagni dre korgar, hvari prod de måste kl. 8 f. m. o m.-om vintern vara de s varit dem anvisade, reng lenna tid börja avktionerna, hvilka besörjas af styrelsen för hallarne mot en provision å 6 till 19 proc. Alla sorters lifsmedel säljas på detta sätt och det är ett nöje att se huru varorna, såsom lefvande fisk, hummer, grönsaker. rotflruk höns. kött, frukt c. förevisas, utropas jas. betalas och -bortskaffas inom några ögonblick. Härkan man verkligen se huru priserna tro beroende på tillgång och efterfrågan och huru detaljören tvingas att nöja sig med en skälig profit genom att alla kunna, om de finna bättre uträkning dervid, i första hand förse sig: — så är icke förhållandet i Stockholm och skulden ligger i bristen på en allmän. tillräckligt stor saluplats. För handeln med leivande fisk finnes rinnande vatten från vattenledningen och äro karen, hvari fisken förvaras af sten, cirka 34 aln djupa och försedda med jerngaller. Fisken kan häri lefva ända till fyra veckor. Paris har, såsom man vet, åtta bangårdar, hvilka äro sammanbundna genom en jernväg, som går rundtomkring staden. Från Strassburgerbangården anlägges nu en jernbana under Jorden till hallarne, endast afsedd för transport af lifemedel. Hvad som nu Paris med många millioner i kostnad måste anskafta, erhåller Stockholm genom kostnaden för — cen vändskifva och några alnar rails. nnan vi afsluta denna uppsats, kunna vi ej uraktlåta att fästa stadsmyn ternas uppmärksamhet på att, ehuru inköp af tomter och uppbyggande af saluhallar fordra ett förstaden känbart kapital, en sådan anläggning är af högsta behof påkallad. Staden har under de sednaste tre decennierna betydligt tilltagit i folkmängd och rörelse, men om man undantager en liten utvidgning af Hötorget samt det s. k. Kött-torget, hafva salutorgen hvarken ökats i antal eller erhållit. någon utvidgning. Vv.