Aftonbladet – 15 september 1864, sida 2

han svängde sig i sadeln voro en glad helsning och ett uttryck af ungdomliga förhoppningar, tydande på den tid då han skulle återvända med ära och rikedomar, samt välja sig, ej bland Skottlands, utan bland Englands döttrar, en Lady Gowrie. Patrick, litet blekare, litet fåordigare än vanligt, tog ett hjertligt farväl af sin lärare, till hvars varma välsignelse och lyckönskan han endast hviskade ett: SAmen!? Derefter fattade han Lettice:s hand; han förde den icke till sina läppar som hans broder gjort med behag och ridderlighet; men han tryckte den lätt och kyligt, med orden: Farväl, Lettice, min goda, vänliga syster. Hon upprepade lugnt ordet farväl. Men då ljudet af hästhofvarne icke mera hördes, gick hon långsamt upp på sitt lilla rum, stängde dess dörr, satte sig ned och började gråta. Hon såg på sin lilla hand, som om der ännu dröjt en skugga af den lätta handtryckningen, en mörk rodnad brann på hennes kinder och öfver hennes anletsrag flög ett uttryck af djup, bitter smärta. Hans syster — alltid hans syster! Dessa voro de enda ord hon yttrade. Efter en stund aftorkade hon sina tårar, drog ännu tätare omkring sitt hjerta denna slöja af hvardagslifvets små bekymmer och omsorger, som en qvinna alltid måste bära, och gick ned till sin far. SLettice, hvad är det för lösa pappersblad som du så omsorgsfullt sammanitäster? År det några af mina problemer?4 Nej, min far; det är papper, som edra båda lärjungar troligen qvarlemnat. De skulle då vara Patricks; William älskade icke studier, utom magien, denna fantastiska vetenskap som hvarje Ruthven älskar. Hvems äro dessa papper? Master Patricks; han behbtver dem kanske när han kommer tillbaka. När! Ah, det kära barnet, hans stackars ars afbild, när skall jag återse hans blida intete IS