Aftonbladet – 13 september 1864, sida 3

mmst ett halft tjog hus. Emedan han var bar fotad, gick han-mycket tyst och detta kan en dast förklara, hura han kunde göra så mång visiter utan att blifva gripen. Han begagnad i allmänhet fönsterna såsom inoch utgång Stodo de öppna, så var det en lätt sak, oci voro de stängda, så slog han ut rutorna och to; af hasparne. Sofrummen egnade han sin syn nerliga uppmärksamhet: alldeles ljudlöst han sig fram till singarne, s i å anten och studerade med en in smnens inflytande på de särskilda ind Det behagliga lugn, som han såg hvila ö lef honom dock slutligen så frestande, at sjelf önskade deltaga deri, Då han ingen städes kunde finna en tom säng, tyckte han det vara lättast att göra en tom, och på ett hvarest lågo flera barn, försökte han upplyfta et af dessa ur sängen. Den fann detta stö rande af sin nattro mindre behagligt och börjad skrika så allvarsamt, att husets öfriga invånar vaknade och inkommo. Den svärte mannen tog då skyndsamt till flykten, utslog en fönster karm och nedhoppade från andra våningen ut på gatan. I ett annat bus var en af husets invå narinnor vaken och såg honom komma mm frål fönstret och sätta sig vid hennes säng, men ble så bedöfvad af förskräckelse. att hon ej vågad gifva ett ljud ifrån sig, förrän han återigen va borta. Efter att ha tillfredsställt sin lust att af lägga nattliga visiter, tog han slutligen till bene och gömde sig i en skog. Saken är nu anmäl för polisen, som efterforskar den pikante negern — I Westmoreland Park i Southamptor är anlagdt ett stort menageri. En afton för kor tid sedan var en stor mängd menniskor försam lad i menageriet, och ett icke mindre antal, som icke kunde komma in, uppehöll sig utanför Omkring kl. 9 begaf sig en vaktare in i lejon buren. Folkmassan trängde sig deromkring, fö att riktigt kunna observera lejonens hållnin Vaktaren ställde några ord till åskådarne oc öppnade med vanlig försigtighet jerngallret buren; men plötsligt springer ett lejon öfve hans axlar ut ur buren; oeh strax derpå följe en lejonninna efter samma väg. Båda djurer fortsatte i fullt språng sin väg genom den för