Aftonbladet – 12 september 1864, sida 3

uti Berlinerkabinettet underrättade hennes storbritanniska majestäts regering om fredspreliminärernas afslutande. Att detta svar måtte varit affattadt i en vresig ton, kunde efter den engelska politikens hittillsvarande hållning i danska frågan förutses. Det är blott påfallande, att kabinettet i S:t James nu lägger vigt på en folkomröstning, ty engelska politikens representanter vid Londonkonferensen bekämpade ifrigt folkomröstningens princip, medan Preussen alldeles ieke motsatte sig påståendet att höra befolkningens önskan.? Förrän den engelska depeschen föreligger fullständigt, är det icke gerna möjligt att bilda sig någon mening om dess betydelse: men tör ögonblicket gör man i alla fall klokast uti att icke lägga för stor vigt på den. Lord Russell menar som bekant, att hans ställning såsom utrikesminister alldeles icke kan bindra honom från att uttala individuella åsigter, hvilka endast erhålla någon betydelse, för så vidt de -kabinetter, till hvilka han vänder sig, vilja böja sig för hans skäl, då det alldeles icke är haus afsigt att begagna Englands makt för att genomdrifva sin mening. Har nu den engelske utrikesministern efter gammal vana blott gilvit sitt hjerta luft i den omtalade depeschen, så följer af sig sjelft, att denna handling icke skall utöfva större inflytande på Preussen än alla de föregående, isynnerhet då de tyska stormakterna, under sakernas nuvarande skick, bestämdt skola afvisa hvarje inblandning, och att lord Russell nu skall förelägga Preussen några förslager under hotelser om krig, dan han lugnt sett Danmark böja sig för öfvermakten, är mer än osannolikt. Helt visst är det dock besynnerligt, att engelska regeringen öfverhufvud yttrat sig om fredspreliminärerna; ty då dem slapp helskinnad från den storm, som reste sig emot den i parlamentet i anledning af dess politik i dansk-tyska striden, var det som bekant en beständig refräng i de ministeriella bladen, att England blifvit vist af skadan, och att det för framtiden säkert skulle afbålla sig från hvarje inblandning i hela denna sak (några organer sade till och med: i alla utländska frågor), då det blott erhållit otack till lön af bäda parterna för sin goda vilja. Om lord Russell nu icke desto mindre fortsalt sitt notskrifveri, måste man antingen antaga, att ministören icke menat allvarsamt med den regel, den uppställde för sin framtida hållning, eller att naturen öfversått upptuktelsen hos den engelske utrikesministern.