Aftonbladet – 12 september 1864, sida 3

g ÅA AR et SV DVA HUS UKTa!l algUulad VIN Upp I täckten kan tillämpas i stort, utan alltför många praktiska svårigheter och dryg kostnad. Pansarskeppskanoner. i Af WALKER. j (Breslauer Gewerbeblatt. 1864.) I Då det skottfriaste stället i ett fartyg, bepansI radt eller icke, i alla fall är nedanom vattenI linien, föreslår Walker att alltid ladda kanoI nerna der, och att först när alla skola aflossas I bringa dem upp i batterirummet. Härigenom vinnes tiliika den fördelen, att den stora tyngden af kavonerna förblifver, undantagande unI der de jemförelsevis korta stridsstunderna, långt nere i skeppsrummet och förstärker barlasten; hvilket isynnerhet ör af stor vigt för de högt upp-redan mycket belastade pansarskeppen, i fall de räka ut för hårdt väder och svär sjögång. Walker förlägger alltid två lika stora kanoner bredvid hvarandra, ställda hvar för sig, med sin lavett och annat tillbehör, på en rskild plattform, hvilken uppbäres af en tillräckligt lång kolf till en hydraulisk presscylinder, och förenar begge cylindrarne medelst ett rymligt rör. I det sistnäninda ingår ett tvärrör, som kan spärras med en särskild kran, och leder till en gemensam, tätt tillsluten reservoir. När ingen strid kommer i a, intaga begge presskolfvarne sin lägsta ställning och all pressvätekan befinnes i reservoirn. Skall deremot fartyge I goras klart till strid, så sätter ångmaskmerie presspumparne i rörelse, hvilka, sedan den förstnämnda kranen bhfvit stängd. trycka in pressvätskan i ett annat under presskolfvarne befintligt rör, och upplyfta begge plattformarne, jemte deras kanoner, till half höjd. Nu afstänges återgången för vattnet till reservoiren, och de begge presskolfvarne med sitt mellanrör tjenstgöra sedan blott som en hydraulisk våg, liknande en taftelvåg, i hvilken kolfvarne och vattnet intaga vågbalkens ställe. ore kanonerna, plattformarne och kolfvarne fullkomligt lika tunga, så skulle de jemt uppväga hvarandra, och om friktionen icke vore hinderlig så kunde ett barns kraft förmå höja den ena kanonen till sin plats i batterirummet med detsamma den andra sänktes ned i laddningsrummet; men friktionen, jemte olikheten i den laddade och aflossade kanonens tyngd, fordra större krafter, som likväl kunna lätt anbringas, med tillhjelp af taljor och dylikt. — Medan den ena kanonen aflossas, hvartill blott en man beböfs, laddas den andra kanonen i fullkomlig tyg; het. Medelst hydrawiskt tryck kan ätven eky! rekylen minskas och kanonen framföras i behörig ställning för affyringen. Äskledare. (Tidskrift for Physik og Chemi. 1864.) Askledares förmåga att urladda molnens elektricitet beror åtminstone till en del af skapnaden på ledarens öfversta ända. Perdot har försökt att i siffror bestämma förhållandet emellan ledningsförmågan hos olika skapnader på ledarespetsen. Han har nemligen undersökt det afstånd. hvarpå en stor med elektricitet laddad yta, som föreställer molnet, urladdar sig emot en cylinder med afrundad ända, och antagit detta afstånd såsom enhetsmått för sina mätningar, och han har sedan utrönt, att när ytan är lika starkt laddad, urladdas hon af en vanlig åskledarespets på 12 gånger så stort afstånd som fordras för cylindern, hvaremot en ledarestång som slu tas med en mängd fina metalltrådar, sammanställda likt ändan på en qvast, urladdar samma belopp elektricitet på 170 gånger så stort afstånd som den runda cylindern, eller på öfver 14 gånger större än den ensamme spetsen: — ett förhållande, som icke är utan betydelse för konstruktionen af åskledare, Användning af zeiodelit. (Poaaendorfs Annalen. 1864.) Zeiodeht kallas en nyligen påfunnen konstgjord bildmassa, bestående af svafvel, smält och sammanrördt med fint glaspulver eller pimpstenspulver, hvilken i varmt och mjukt tillstånd kan 1 formar bildas huru som helst, men snart stelnar till en hård sten, som hvarken angripes af luft, vatten eller syror. Bland de föremål. hvartill detta nya ämne kan användas, nämna Böttger och Poggendorf tråg för galvanoplastiska staplar. Förvariug af bumle. (Tidskrift for Physik og Chemi. 1864.) För att bringa humle till en så liten volym som möjligt och bättre bevara dess doft, sammanpackar Freeland den medelst hydraulisk press, emellan metallskifvor, som sedan sammanhållas genom kramlor. I detta tillstånd utsättes den för en värma om 80? till 100? C. i en ugn eller annat torkrum. Efter afsvalning borttagas skifvorna, och humlen bildar nu en fast kaka, som lätt kan-inpackas och i detta skick kan förvaräs länge, utan att förlora särdeles af sitt doft. Sätt att förvara is i smått, för tillfälliga bebof. Af dr Scuwartz i Breslau. (Breslauer Gewerbezeitung. 1864.) Oberäknadt det mer och mer allmänna bruket af is till glacer, till afsvalandet af drycker, till bibehållandet af friskheten hos afplockade frukter och blommor, m. m., användes den äfven som oftast, och med öfverraskande framgång, till medicinskt behof; men just till dessa mera tillfälliga ändamål förslösas mångfaldigt mer än som begagnas, i saknad af medel att utan särskilda anstalter skydda isen från värmens åverkan: Man har t.ex. efter läkares anordning anskaffat 5 is åt en sjuk, men förbrukar för dagen blott :44 E; dagen derpå behöfs måhända åter ! ; men af de 19 fjerdedeiarne, som qvarlemnades förra gången, återstår intet: alltsam. mans har förvandlats till vatten. Detta kan likväl förekommas ganska lätt. Man lägger isen i en soppskål med lock, eller blott i en kruka med en tallrick till lock, ställer iskärlet på en sval dunkudde och höljer en annan deröfver. På detta sätt har författaren, under vanlig vårvärme i Tyskland, förvarat omkring 6 is nästan osmält i åtta dagar. Forntidsmurbrak. Af WiuBALD ÅRTtUS, (Dinglers Journal. 1864, Augusti.) Den märkvärdiga fastheten hos fornåldriga murar har föranledt förf. till kemisk undersökning af deras murbruk, och till försök så väl i stort som smått att eftergöra detsamma. Han har funnit sanden i detta murbruk verkligen kemiskt förenad med kalken till ett silikat (kisels syrad kalk), och hans försök att åt nytt murbruk gifva samma fasthet, hafva ledt till följande förfarande. Förhållandet mellan sand och kalk kan vara det vanliga. Men en del af kalken jerote em fjerdedel af sanden sammanblandas forrt och kalken i osläckt tillstånd; och denna blandning inmänges sor; alligt i den öfriga törut till användning färdiga delen at murbruket, först när letia skall användas, Under massans upphettning bilda sig silikaterna deri då genast, hvarsid murbruket snart stelnar och blir ganska hårdt utan att få några sprickor. De hittills i större omfång anställda försök med sålunda Leredt murbruk hafva haft ganska utmärkta resulater, och väckt den förhoppningen att hemli;j heten, af det forntida starka murbrukets bered bingssätt härigenom är återfunnen. SATSAR Rätltegångsoch Polissaker. I anledning af justitiekanslersemhateia