Aftonbladet – 12 september 1864, sida 3

JOppEL ad OC SJU SISla VYCCKUTAG ACD pEtstn ner. blifvit hängda och två skjutna för delaktighet i resningen, och flera andra till döden dömda polackar vänta att endera dalgen bli afrättade. Bland de hängda befann sig en prest vid namn Lewandowski, som spelat en framstäende roll i revolutionen. Om den unge grefve Wladislaw Zamoyskis deportation meddelar Dziennik oiticielt, att grefvens andeliide brottsliga planerna? befunnits vara så svår och allmänt känd, att fältauditoriatet dömt honom till 8 års svårt fästningsarbete samt förlust af rang och adelskap äfvensom af hans ärfda och förvärfda förmögenhet. Ståthållaren, grefve Berg, har likväl i kraft af den fullmakt, kejsaren tilldelat honom, ändrat krigsrättens dom sålunda, att grefven får behålla sin rang och sitt stånd och blott dömas till 25.000 rubel silfver böter samt till internering i ett guvernement i det inre Ryssland. Tidningen Golos berättar, att klostrens upphäfvande i Polen nu är en afgjord sak och att de rika godsen för framtiden skola användas till undervisningsväsendets fromma. Klostren skola inrättas till seminarier och skolor, AMERIKA. Från Newyork skrifves den 24 Augusti: Uti den från krigsfångenskap i Södern återkomne unionsgeneralen Truman Seymoors berättelse om tillståndet i sydstaterna heter det bland annat, att rebellernas båda stora armeer under denna sommar blifvit förstärkta medelst anlitande af landets sista resurser, och att hvarje gubbe, hvarje yngling, som förmådde bära musköten, blifvit kallade och pressade under rebellhärens fanor, från landets alla delar. Söderns enda förhoppning består deruti, att, vid nästa presidentval, en fredsdemokrat skulle blifva i Lincolns ställe utnämnd till president. General Seymour råder derföre Norden enträget, att fullgöra den nya utskrifningen af 500,000 man, emedan i detta fall kriget, enligt all sannolikhet, skall vara lyckligt slutadt nästa sommar till nordens fördel. Emot fredsropet och agitationen för freds afslutande framställer han följande varning: ?För södern skulle freden visserligen vara mycket angenäm; men för oss skulle den, så vidt den ej tillvägabragtes genom söderns underkastelse, betyda anarki och krig för alltid. Staterna vid Stilla hafvet, de vestliga, och de östliga staterna skulle genast söndras från hvarandra. Södern skulle herrska, och folket i norden förtjenade att, till följd af deras fega beteende, blifva med negerslafspiskan drifna i fält, för att åt sina sydliga herrar skörda mais och bomull.? Så mycket synes utan tvifvel vara visst, att ett längre vapenstillestånd, under upphäfvandet af blockaden, skulle uteslutande vara af stor fördel för sydstaterna, och gifva dem medel i händerna, att vidtaga alla nödiga förberedelser till årslångt fortsättande af kriget. Huru litet för öfrigt södern tänker på underkastelse visar det svar, som sydstatspresidenten Davis nyligen gaf öfverste Jaques och skriftställaren J. R. Gilmore, hvilka på egen hand, ehuru med Lincolns vetskap, i Richmond sökt inleda fredsunder-handlingar. Öfverste Jaques föreslog följande fredsbasis: Förenta staternas och sydstaternas regeringar skulle låta båda ländernas folk inom 60 dagar med ja eller nej rösta om följande tvenne förslag: antingen ett fredsslut med upphäfvande af unionen och erkännande af söderns sjelfständighet; eller ett fredsslut, med återställande af unionen, emancipation af negerslafvarne, allmän amnesti och intet slags godskonfiskation. Röstade majoriteten för det förstnämnda alternativet, så skulle norden foga sig deruti: röstade majoriteten deremot för det andra alternativet, så skulle södern foga sig deri, och under tiden skulle ett vapenstillestånd inträda. Presidenten Davis förkastade denna lan, emedan södern skilt sig från norden : just för att undgå majoritets-herraväldet, och ej ville ånyo underkasta sig detsamma. Öfverste Jaques anmärkte, att majoriteten dock slutligen måste gifva utslaget, om icke : genom voteringskulor, så genom gevärsknlor. Äfven kunde han icke inse hvarföre majoriteten, som dock är den afgörande i hvarje särskild stat, icke likaledes skulle vara afgörande i hela landet. Davis sva-l, rade härpå: Emedan de enskilda staterna l: äro sjesfsrändiga oah suveräna; men landet ! är ej detta; det utgör blott en konfederation af stater, eller det var fastmer en sådan; nu deremot finnas två konfederatiener.? Rörande nordens ofvannämnde fredsvilkor yttrade presidenten Davis: De äro ganska generösa. Men en amnesti har afseende på förbrytare och vi hafva ej begått någon för! brytelse. Godskonfiskation kommer ej ili fråga, om ni ej kan utföra den. Och hvad negeremancipationen angår, så har norden nästan redan emanciperat två millioner af våra slafvar, och om I viljen sörja för dem, så måsten I äfven emancipera del: återstående. Jag egde ett par negerslaf-i var när kriget utbröt, Jag var för demj: if någon nytta, men de gjorde deremotl! mig intet gagn. Mot deras vilja hafveni I emanciperat dem, och I mån emancipera hvarje neger i hela konfederationen; men l 8 I ) e vi vilja vara fria, vi vilja regera oss sjelfva. Vi vilja det, om vi än skulle nödgas se hvarje plantage i södern förhärjad, hvarje stad i södern uppgå i lågor.? Denna märkvärdiga sammankomst slöt med följande ord af presidenten Davis:ö Säg ni herr Lincoln från mig, att jag all-!s id skulle glädja mig att få mottaga fredsL förslag på basen af vår sjelfständighet; men t det skall vara fullkomligt gagnlöst att göra j mig några andra? I Från Newyork sgkrifves den 27 Augusti:ll I S I 1 a c i Unionsgeneralen Sheridan har intagit en stark position vid öfre Potomae, i sydstatsoeneralen Earlys front. Rebellerna gjorde den 25 ett försök att gå öfver floden, men blefvo tillbakaslagna med stor förlust. Enligt ett rykte skulle rebellerna den 26 ha jyckats gått öfver Potomac vid Harpers erry. Rebellerna hade uti Mobilekanalen sänkt g ett ångfartyg och derigenom tillspärrat till d trädet till staden, som ej kan angripas förr f in nämnde hinder blifvit undanröjdt. . Unionsgeneralen Grant fortfar att hålla t Weldon-jernbanan besatt på en sträcka aflö