Aftonbladet – 12 september 1864, sida 2

KAPITLET XIX. Samlandet af örnarne. Uppgifvande deras välbekanta stridsrop och ställande sig sjelf i spetsen för återstoden af den förlorade legionen, samlade Hip pias sina män till ett sista förtvifladt anfall mot. templets försvarare. Dessa hade upp fört en hastig barrikad af åtskilliga bjelkar och stockar, som de hade vräkt ned på den heliga platsen, och hvilken i viss mån skyd dade dem mot romarnes spjut, pilar och ndra kastvapen, på samma gäng som den hejdade dessa sednares häftiga anfall och xom dem att rådvilla se sig omkring efter murbräckor och andr: krigsmaskiner, som följde efter i den långsamt framtågande eftertruppen. Förgäfves sökte Hippias få dem att storma detta oförutsedda hinder. Dei var högt och fast och förevarades af spjutbeväpnade män och skickliga bågskyttar, hvilka, för hvarje gång gladiatorerna sökte storma bröstvärnet, drefvo dem tillbaka med hetydande förlust. Afven deras anförare nade blifvit svårt sårad. Han hade icke bet upp sin sköld från marken, der den äg vid Valerias sida, och hade, i det han sökte bestiga barrikaden, erhållit ett sår af sn okänd hand. Medan han stämde blodet ned vecken af sin tuoika, såg han sig oroigt tillbaka efter de väntade förstärkninarne, som nu voro i högsta grad behöfliga, tvertygad, som han var, att hans härdt ätsängna trupp cj skulle förmå intaga templet utan legionernas bistånd. Ehuru svag och matt af blodsförlust och hjertat fullt af en öfverväldigande känsla af