Aftonbladet – 10 september 1864, sida 3

tig och sjelfständig, sprängd. De goda läbeckarne ville se till hvad den unge mannen möjligtvis kunde uträtta. Deras förhoppningar uppfylldes på ett märkvärdigt vis, det kan icke nekas. Men saken har också en annan sida. Gustaf Wasas regering, så bestämmande i många fall för fra tiden, var det äfven genom den emancipation af svenska handeln undan Libecks förmynderskap, som Gustaf Wasa med stor ihärdighet genomdref. Under det attgermaniseringen fortgått ända till våra dagar i kustländerna söder om Öster: i Venden, Preussen, Posen, Kurland, Liffland, befriade sig Sverge vid nyare tidens inbrott helt och hållet från det tag, Tyskland redan lyckats också der erhålla mot slutet af medeltiden, då det insatte borgmästare i Stockholms rådstuga, legoknektar i borgarne och fick kungar på Sverges tron. Också i Norge har under tidernas lopp hållit tyskheten från lifvet och bevarat den stolta nordiska nationaliteten oantastad. Blott i ett af de fordna unionsländerna, i Danmark, påträffar man i våra dagar tyskhet, men der har den också krampaktigt bitit sig fast. Striden emellan skandinavismen och germaniseringen fortgår der, och det är på utgången af denna strid, såsom Orrvar Odd anmärker, möjligheten af den gamla unionens restauration ännu beror. I denna strid tager dock Libeck icke längre del, det har glömt sin gamla politik och begär nu endast fred, för att kunna sköta sina ulminuteringar kring Östersjön. I Från Hansa-salen begåfvo vi oss ned i! Srädskällaren, en vidlyftig våning af underjordiska salar eller hvalf, skumma och dystra, med fönstren tätt under taklisten, grå kalkväggar och tunga bord och stolar af ck. Här hälla läbeckarne ännu i dag sina gemensamma banketter, såsom målskjutningsfester 0. s. v. Från ett litet rum med en väldig spisel förde i fordna dagar en trappa direkt upp i rådsalen. Det var troligen på denna trappa vinet och ölet vandrade sin väg till de törstiga rådsherrarne. Åfven från Maria kyrkan ledde en gång till detta källarrum, och det var en sed, berättade kyparen, vär ciceron, att brud och brudgum straxt efter vigseln begålvo sig hit ner, för att tömma hvar och en sin väldiga bägare rensk. Nu var den lilla kammaren, der så mången beydelsefull skål druckits, ett förvaringsrum. Fat, fyllda med matvaror, stodo på golfvet, och ett par gäss, upphängda på en stång, slogo oss i pannan dä vi ville läsa inskriptionerna öfver spiseln. Vi gingo slutligen till den i detta underjordiska rike inrättade, enligt Beedeker ?moderna?, restaurationen — af moderniteten sågo vi dock ej mänga spår — och tillsade om litebl mat och en flaska renskt, som serverades oss i ett mindre sidohvalf med svarta väggar och dito golf. Det var full dager ute, men här uppystes vi af en matt lampa, hvars sken bröts på ett underligt sätt då de höga hvalfdörrarne, vid kyparens inoch utgående, öpp: nades och den gråaktiga dagern från ett litet aflägset, högt upp sittande fönster stal sig fram. Kyparen, densamme som varit ciceron, såg sorgsen och tungsint ut, och talade med en låg, nästan hemlighetsfull röst. Han yttrade sig med mycket allvar mot det ånyo påbörjade kriget, hvilket, enligt hans äåsigt, blott skulle tjena till att skada Liibecks redan nog små affärer. Han hade kastat den gulgräa servietten öfver axeln och lutade sig mot muren, med hvars I mörka massa han i skumrasket nästan sammansmälte. Det tycktes mig snart att han hade framkommit genom en trång öppning i väggen. Fantasien som kommit 1 verk-: samhet, fullbordade i ett ögonblick hans förvandling. Servietten blef en gammaldags halskrage, det allvarsamma ansigtet blef ännu blekare och hemlighetsfullare, på . benen syntes strumpor med skor och knä. byxor, och deröfver en lång svart rock af fint ylletyg. Med ett ord, jag tyckte att jag I plötsligt säg framför mig en af Libecks rika borgare från fjortonhundratalet, och ehuru jag var fullt medveten om att det blott var ett fantasispel, gick det mig, såsom det går, . då man rides af maran och bemödar sig att: vakna, nemligen att drömmeriet det oaktadt fortfar att utveckla sig. Det föreföll l: mig att figuren steg fram och sade: ?Hvad jag nyss, i min förra gestalt, visade dig är ett intet mot hvad du nu skall få se. Följ mig!? Vi gingo genom öppningen i muren och kommo till en sträcka underjordiska hvalf af samma byggnadsart som de, hvilka jag förut hade sett. Men dessa voro uppsyllda af en omätlig rikedom på varor. Vi gingo genom långa gångar mellan uppstapTade klädesoch sammetsbalar. Ien del hvalf; l lågo samlade dyrbara specerier, i en annan ,. vinfat, af alla slags dimensioner. Ett ännu större antal hvalf voro upptagne af viktualier, för hvilka Liibeck i alla tider varit beryktadt, Här fanns mat, som kunnat proviantera danska och tyska bärarne under ett nytt fyratio års krig. Blutligen kommo vil: till en stor sal, helt och hället fylld medl. en oräknelig mängd ekskåp och kistor. Min l: följeslagare log betydelsefullt, tog fram en klumpig, rostig nyckel och slog upp ett tungt kistlock. Hvad för slags mynt vill. ni ha?, frågade han, kanske är ni nöjd med zechiner?? Ah-ja, jag tackar, svarade jag. I detsamma ljöd i mina öron en röst, som jag igenkände såsom min kära reskamrats: Säg, hvad tänker du på, som tappar alla silfverpengarne?? Jag blickade omkring och såg kyparn leta på golfvet en hop skiljemynt, som rullat ur min öppna portemonnaie. Drömmeriet var försvunnet. Jo, du har just vackert hindrat mig från en fördelaktig affär? svarade jag och berättade min nyss hafda libecker-fantasi. Vi skrattade, betalade och gingo. Holstein Thor, genom hvilken man skall begifva sig för att komma till jernbangården, ar ettkapitel i sten at Lilbecks historia: åldrig, vörduvadsväckande förfallen. Den liknar tänderna i en gammal mun eller ett bröd, som legat i vatten: stenarne hafva skjutits åtskils genom mossa och andra växter, som trängt sig fram mellan dem, här och. der hafva de fallit ur. och det hela har svällt ut på ett oformligt, irreguliert och buckligt sätt. Den byggdes icke heller i går, det var 1477 och tjeuHaAda d2 a8aAra få. latian Vid nand nnann