Aftonbladet – 10 september 1864, sida 2

— —— — — —— — —A—O—Oee— 0 ETTER REGERAR RER area eA RNE SRNNNNRS RSS RER skade hon; men det är inte svårt att dö i dina armar och för din älskade hand! Härvid tryckte hon hans hand omkring stålspetsen och drog den sakta ur såret. Blodet sprang upp i en mörkröd stråle, som snurt uttömde sista gnistan af hennes lif. Med en skälfning i de sköna lemmarne, med ett leende på sitt ännu i döden tjusande anlete, med de slocknande ögonen ästade på den man hon älskat, och med läpparne tryckta mot hans hand, gick denna sköna, stolta, nyckfulla qvinna ur lilvetin i evigheten, Förblindade af sina tårar, voro hvarken Esca eller Mariamne för ögonblicket medvetna af något annat än dens sorgliga öde, som tvenne gånger hade räddat den ena af dem från dödeny och till hvilken den andra så nyligen hade tagit sin tillåykt såsom den enda som kunde bistå henne i hennes stora nöd. Så ömt britten än älskade den ljufva varelse, som nu stod yvid hans sida, kunde han dock icke anuat än känna sitt bjerta betaget af en bitter 8Org, då han såg Valerias ädla gestalt liggande död vid hans fötter; och Mariamne glömde sina egna sorger i ömt medlidande för henne; som hade offret dygd, rikedom, ja, sjelfva lifvet för hans skull, hvilken äfven hön älskade högre än allt annat på jorden. Men den lefvande krätde nu den uppärksamhet, hvarpå den döda ej längre pjorde något anspråk. Ehuru illa sårad och lemlästad, började Calchas nu visa tecsen till återvändande Mif. Stenen, som nade fällt honom till marken, hade visserigen svårt skadat honom; men ehuru staet för ett ögonblick dötvade honom, hade let dock icke medfört en omedelbar död. färgen höll nu på att återvända till hans inder, andedrägten sökte sig väg i djupa uckar, ooh han lyfte handen till sitt huf. ud med en gest, som antydde återvänlande medvetande och känsla af smärta.