Aftonbladet – 9 september 1864, sida 2

kunna ej de dömda frambära något skäl till förskoning eller uppskof? Det var enligt gängse sed som Nasin ännu i sista ögonblicket måste göra detta vädjande till barmhertigheten; ett vädjande, som dock aldrig åstadkom ett ögonblicks uppskof äfven för den mest oskyldige. Innan Calechas och Esca kunde ha yttrat ett ord till sin förmån, afgaf Phineas det vedertagna svaret: Sanhedrims röst hear talat! Det finnes intet skäl till hvarken förskoning eller uppskof. Derpå lyfte Mathias händerna öfver sitt hufvud och talade i låg, allvarlig tou: För den anklagade rättvisa, för den brottslige döden! Sanhedrim har hört — Sanbedrim har pröfvat — Sanhedrim har dömt. Det är skrifvet: sOm man befinnes skyldig till smädelse skall han stenas tills han dör!4 Jag säger eder ännu en gång, Calehas Ben-Manahem och dig Esca, att edert blod komme ötver edra egna hufvuden! Härpå sänkte han åter sina händer, hvilket tycktes vara likasom en signal för fuga eller trettio unga män, som redan hade stått färdiga utanför gården, att skyndsamt rusa in. De voro bloitade till gördeln och hade sina länder omgjordade. Några af dem buro stora stenar i sina nakna armar, andra uppbröto stenläggningen med jernspett, och lutade sig ned och uppryckte den med en vild och grym energi, som om de redan hade väntat allt för länge. De voro Johannes af Giscala följeslagare, och deras anförare gick i spetsen för dem, ehuru han sjelf ej tog någon endel i domens verkställande. Hans första blick lyste af en vild segerfröjd, som dock betydligt bleknade, då han såg att Eleazars plats i domareförsamlingen var tom, euär kriga