Aftonbladet – 9 september 1864, sida 2

i spetsen, kommo de långsamt tågande par om par med högtidliga steg och en sträng, skoninglös min, och detvar tydligt att Sanhedrim ämnade noga uppfylla den punkt i deras lag, som bjöd attskipa rättvisa utan skonsamhett. Allvarligt framskridande med samma långsamma steg småningom och oundvikligt som tiden sjelf, uppställde de sig i en hailfcirkel kring fångarne, i det de alla utropade, liksom med en mun, för att antyda deras fulltalighet och likstämmiga tänkesätt: cHär i Herrens närvaro! Åter inträdde en dödelik tystnad, som föreföll de båda lifdömda i hög grad både lång och pinsam. Äfven Calchas kände sitt hjerta eldas af en stark känsla af den orättvisa han led och en sällsam instinkt till motstånd, medan Esca reste sig upp till sin fulla längd, och i trots af sina bojor korsade de bruna armarne öfver bröstet och betraktade den skoningslösa församlingen med en trotsande blick, som tycktes utmana dem att göra det värsta. Mathias Boethus son framträdde nu främst bland sina följeslagare och vände sig efier det gängse bruket till den yngsta medlemmen af Sanhedrim. Phineas Ben-Ezra, har domen blifvit kungjord? Den har blifvit kungjord för nationen svarade Phineas med djup, klangfull ton) ij norr och söder, i öster och vester — för hela Judeeas folk har den oundvikliga domen blifvit kungjord. Anklagaren har taat och segrat. De anklagade ba blifvit jörhörda och fått sin dom. Alt är i sin ordning. Må domen utan dröjsmål gå i verkställighet! SPhineas Ben-Ezrat, fortfor Mathias,