Aftonbladet – 8 september 1864, sida 2

att jag skulle ega styrka att framhärda på den väg, som blifvie anvisad, så att jag måtte få fortfara att räknas bland Hans tjenare, så ringa och eländig jag än är; — och för det andra, att jag, om den tid någonsin skulle komma då jag ansåges värdig att lida för hans skull, icke måtte bli allt för mycket högmodig öfver den ära, efter hvilken jag så ifrigt tvistat. Jag säger dig, yngling, att du och jag inom en timmes tid skola bli mottagna af dessa goda och stora män, om hvilka jag så ofta talat med dig, kommande emot oss i skinande kläder, med utsträckta armar, för att helsa oss välkomna och föra oss i det eviga ljus, om hvilket jag icke ens nu vågar tala, till en plats, hvilket intet öga skådat, intet öra hört och ingen bjerna kan fatta. Och all denna lön väntar dig, som, ehuru du först i elfte timmen inträdde i vingården, då får dela lika med dem som burit dagens hetta och tunga. O, Esca, jog har älskat dig som en son, men det oaktadt kan jag inte önska dig annorstädes än här vid min sida och väntande döden.? Den andre kunde icke annat än känna sig eldad af sin olyckskamrats hänförelse. Må de komma, sade han, och de skola finna mig beredd. Äfven jag, tro mig, Calchas, skulle inte vilja vika från din sida, om jag också kunde det. Ja, om det är Hans vilja att jag skall bli stenad tilldöds bär på denna förgård till templet, så har jag af dig, min gamle vän, lärt mig att med tacksamhet och ödmjukhet emottaga min lott. Likväl är jag endast en svag, dödlig, vän Calchas. Du har fullkomligt rätt uti att jag saknar din fyrtio års långa och heliga uppfostran. Jag har ett band som binder mig vid jorden. Det är ingen synd uti att älska Mariamne, och jag skulle