Aftonbladet – 7 september 1864, sida 3

UTRINEN, TYSKLAND. Preussiska regeringen har i Prov. Korr. låtit inrycka en förklaring, som är ämnad att försvaga intrycket af de från Wien inängna underrättelserna om att Bismarck gifvit efter i tullfrågan. Man har gått hvarandra till mötes från ömse sidor, säger Prov. Korr. Österrike håller ej oryggligt fast vid de vilkor, som det uppställde i depeschen af den 25 Juli, och Preussen villå sin sida, sedan det återupprättat tullföreningen i fö bindelse med franska handelstraktaten, äfven på det handelspolitiska området visa sin uppriktiga vänskap för Österrike derigenom att det på den gifna grundvalen söker komma i närmaste möjliga handelsförbindelse med sin bundsförvandt. Häraf framgår tydligt att Preussen skall göra medgifvanden, och huru långt de komma att gå beror på hvad Preussen anser principielt och hvad det anser mindre väsentligt i handelstraktaten med Frankrike. Medgifves Osterrike en gynnad ställning till tullföreningen i jemförelse med Frankrike, skall franska regeringen säkert förklara traktaten bruten; men bestämdt kan ingenting sägas derom innan tullkonferensen i Berlin ledt ull ett resultat. Det är i detta afseende redan betecknande, att underhandlihgarne skola föras mellan tyska stormakterna ensamme ,med uteslutande af de mellanstater, som slutit sig till Österrike i tullirågan, och för ögonblicket talar på det hela taget mycket för att den politiska alliansen mellan de två makterna likaledes skall framkalla ett omslag i deras handelspolitiska förhållanden. Denna förmodan bestyrkes också af nämnde artikel i Prov. Korr., i det der utvecklas att Österrike och Preussen icke längre må betraktas som rivaler, hvilka blott genom ömsesidiga uppofiringar och eftergifter kunna upprätthålla det goda förståndet. De mötas nu i sina gemensamma tyska intressen i en äkta förbundsvänskap, som blott kan vara till fördel för dem sjelfva och för hela Tyskland, och ?om denna öfvertygel först en gång utgör grundvalen för e två stormakternas ömsesidiga förhållanden, kan Österrike icke med afundsjuka åse den tillökning i makt och inflytande, som Preussen i sin egenskap af Nordtysklands beskyddare måste erhålla genom sin blifvande ställning till den nya schleswigholsteinska staten, medan det å andra sidan lika litet skall kosta Preussen något betänkande att kraftigt och uppriktigt understödja Österrike i genomförandet af dess tyska uppgifter i söder och sydost.? — Detta språk säger så tydligt som möjligt att tyska förbundet skall ombildas tll ett