Aftonbladet – 7 september 1864, sida 3

tillåtelse att behålla sina i kriget begagnade uniformer, för mången ett kärt minne från blodiga strider och stundom fångenskap. Vidare måste jag uttala samma tacksamhet till hr redaktören C. Ploug, som genom hänvisning till en dansk fond i krigets början, då våra egna medel voro mera inskränkta, skaffade hvarje svensk eller norsk frivillig, som anhöll derom, såväl skoplagg som skjortor och strumpor till icke ringa antal. Och slutligen måste jag frambära den svenska understödskomitens tacksamhet för de tillbud om förökning af vår fond, som från flera danskar i Köpenhamn välvilligt inlupit i anledning af den vilseledande uppgiften om våra frivilliges förmenta nödställda belägenhet, tillbud som komiten nu, då de flesta svenska frivilliga redan rest hem, hoppas att icke behöfva hegagna sig af. Köpenhamn den 2 September 1864. A. W. Möller? I lördags hölls af en mindre krets på Bellevue en afskedsfest för 25 ännu icke afresta, svenska och finska frivilliga, hvilka tjenstejort såsom officerare i danska armåen. Det kl. 410 afgående bantåget förde sällskapet till Klampenborg. Med musik i spetsen företog man en vandring öfver eremitageslätten och derifrån tillbaka till Bellevue, i hvars med skandinaviska anor, vapen och emblemer smyckade sal en enkel måltid intogs. Vid bordet, der professor M. Hammerich presiderade, höllos en mängd tal. Således föreslog redaktör Ploug i ett särdeles lyckadt föredrag skålen för de närvarande svenska och finska oflicerarne, hvarför löjtnant Forssell vid Nerikes regemente tackade, i det han, med löfte att komma igen, när Danmark åter skulle strida, höjde. ett lefve! för Danmark. Prof. Hammerich uppmanade att tömma en minnesbägare för de fallne, och bibliotekarien Barfod supplerade denna uppmaning genom alt nämna de fallne eller under kriget aflidne svenska officerarne: Lundegren, Knorring, Roos, Schäberg, Berzelius och Betzholz, samt gifva en kort karskteristik af dem alla. De tre förstnämnde föllo vid Dyppel, den fjerde dog af sjukdom på Odensee lasarett, Berzelius föl på Als och Betzholz fick vid Lundby ett dödligt sår. Derefter talade löjtnanten baron Raab (af Aaröes ströfkår) för danska armån, öfverläraren Sick för sydjatarne, inspektör Brix för det förenade Norden, löjtnant Schmaltz för segrarne vid Helgoland, Barfod för Göteborg, det blifvande förenade Nordens hufvudstad, redaktör Ploug för svenska, norska och finska folken, redaktör Bille för qvinnornv, bokhandl. Michaelsen för Aaröeska kåren, löjtnanten grefve Mörner för den danska gästriheten, löjtnant Carlsson (finne) för den nationella danska pressen, grosshandl. Adler för de norska frivilliga. KI. 10!2 äkte sällskapet utefter strandvägen tillbaka till Köpenhamn, der det åtskildes. Glasgow Herald berättar, att det för Danmarks räkning på Clyde byggda pansarskeppet gjorde sin profresa lördagen den 27 Aug. Skeppets längd är 290 tot, bredden 50 Iot, djupiek med last 30 fot, drägtigheten 3200 tons. Maskinerna ha 550 hästars kraft. Det är beklädt från fören till aktern med 4!2 tums pansarplåtar, fästade på 19 tums tjockt tcakträ, innanför hvilket åter finnes en jernbeklädnad. Dess vigt utgör fulla 4800 tons med ett djupgående af 16 fot I tum; men fullt utrustadt och försedt med 20 kanoner af svår kaliber på nedersta däcket och 16 på det öfre, ökas dees djupgående något. Med full maskin gjorde skeppet ungefär 12 knop i timman. De eröfrade danska kanonerna ha framkallat en strid inom preussiska ministören mellan finansministern, som fordrude, att de skulle förtullas vid införseln, och krigsministern som nekade detta. Den sistnämnde seorade. 5