Aftonbladet – 6 september 1864, sida 3

b förnyande af felen vid Londonprotokollet. I Man litar på, att förbundsstormakterna icke I skola fordra, det hertigdömena må öfverItaga en del af danska statsskulden, utan att på samma gång statens tillgångar delas; man fruktar att ingen rättvis och tilltredsställande lösning af finansfrågan kan ega rum, med mindre sådana män tagas till råds, på hvilka landet litar, ty Slesvig-Holsteins intressen äro att anse i alla riktningar hotade genom Scheel-Plessens deltagande i ord nandet af landets angelägenheter. Preussiska eskadern lär i fredags e. m. ankommit till Eckernförde, der den mottogs med stort jubel. Engelska ångfregatten Aurora ankom fredagsmorgonen till Helsingör, efter att hafva fört prins Alfred, hertig af York (yngre broder till prinsen af Wales) till Norge. Fregatten är tills vidare destinerad till Köpenhamn. Undersökningen om Dannevirkes utrymmande. (Forts ) Angående slutligen sjelfva armens stridsduglighet i det ögonblick återtåget beslöts har man nu de mest detaljerade upplysningar, som gifva den bästa förklaring på öfverbefälhafvarens förutsättning om den grad af stridsoduglighet, hvaraf trupperna skulle lidit. Hvarje enskildt regemente, batteri och kompani i heia armen har derom yttrat sig, och resultatet är, att ett infonteriregemente (6:e) säger, att det var försvagadt? före och odugligt till strid? efter reträtten; att ett annat (5:e) ?väl var medtaget, men icke odugligt till strid? ; att ett tredje (15:e) var icke obetydligt utmattadt?, samt att ett halfbatteri förklarar dess stridsduglighet före reträtten väsentligt förminskad?, och att efter densamma förhållandet var likadant med hela batteriet (1:a); att) deremot samtliga de öfriga afdelningarne i. bestämda ordalag förklara, att de, då re-J, trätten börjades, voro i stridsdugligt skick. , Att armån i sin helhet verkligen varit strids-. duglig, då återtåget beslöts, synes icke al-. lenast af dessa å tjenstens vägnar ufgifnal. intyg, hvaribland flera bestämdt uttala sig, om det öfverraskande och sorgliga i ställ-, ningens uppgifvande, om det m : folket intogs, då det fann sig besviket isin , tro att man gick emot fienden, och istället; marscherade norrut; derom vittna klara l 4 1 ) fakta. — De 2 infanteriregementen, det 2:a och 22:a, som haft den stränga bevakningen af Sliens norra strand, nådde Flensburg utan marodörer, ehuru det, då trainen var afsänd förut, blef omöjligt för 6 kompanier af 2:a regementet att få någon annan .förplägning än den, regementet på enskild väg . och derför otillräckligt var istånd att skaffa i sig, och de öfriga afdelningarne ej hade det mycket bättre. Ehuru andra regementet ! först efter inalles 50 timmars marsch nådde Ulkeböl, saknades dock endast 28 man, ; t q 1 1 hvilka alla strax derefter infunno sig, och dess ena kompani bestod redan den 10 Febr. en hederlig fäktning mot en stor öfvermakt. Det förtjenar erinras, att infanteriet släpade med sig kanoner många mil på spegelblanka vägar, samt att en blodig och ärofull strid levererades under reträtten. Men det skall icke döljas att en stor mängd afdelningar, efter skildringen af sina utständna vedermödor under dagarne frän den 1—5 Febr., förklara, att om de ännu någon tid blifvit brukade på samma sätt, så skulle de efter hand blifvit odugliga till strid. — Utskoitet tror sig, i noga öfverensstämmelse red truppafdelningarnes egna vittnesbörd, här ofvan hafva gilvit väsentliga bidrag till bedömande af det bruk general de Meza gjort af armån. Det förekommer utskottet, som det faktum, alt en sådan grad af stridsduglighet funns inom hären före återtåget, klart bevisar, huru mycket större denna stridsduglighet skulle varit, om krigsstyrelsen tillsett att allt varit försvarligt förberedt, samt om kommenderande generalen i tid visat tillbörlig ifver för och skicklighet att styrka och bevara (baracker, extra förplägning, bivuakeld, lägerhalm, hästbeclag m. m.) härens stridbarhet. Utskottet förmår ej heller se annat, än att sjelfva återtåget klart bevisar på en gång den stora kraft och den goda anda, som vid dess början ännu rådde inom armån,P hvaremot det blott vittnar om försumlighet 4 och likgiltighet från kommenderande generalens sida. Det skulle ännu med fog kunna blifva råga om det politiska ansvar, öfverbefälhafvaren måste hafva ådragit sig, men dels eg hindra de inskränkningar, hvarmed de öf-13 verlemnade handlingarne blitvit ställda tilllg osition, dels saknas upplysningar om åtsj skilliga vigtiga punkter. i Utskottet kan emellertid, på redan nulgä ör handen varande grundval, icke erkänna, ; utt krigsministören tillbörligt uppskattat sitt! a get och en öfverbefälhafvares ansvar il; igstid, då det åtnöjde sig med att aflägsna o, neral de Meza från ötverbetälet öfver den 1 ;ktiva armen och omedelbart derefter lät onom äåterintråda på sin förra plats såsom kommenderande general i första generalkommandodistriktet ; tvärtom tror utskottet, tt Folkethinget torde hafva allt skäl för uttalande af den förväntan, att nuvarande , rigsministern, då han blir tillräckligt besant med de vittnesbörd, som innehållas i le redan nu föreliggande tjensteberättelser rån armån, skall finna sig föranlåten att mnordua en allvarlig krigsrättlig undersökling af generallöjtnant de Mezas beteende åsom ötverbefälhafvare för den aktiva ar-sg nn i Januari-—Februari detta år, och utkottet måste här förbehälla sig ett slutpåtående i denna riktning. Innan utskottet öfvergår till behandling af öljaude afdelning, finner det sig föranlåtet tt framhålla, hvad redan flera gånger blif! 3 it antydt, att det nemligen ej blott icke aft oinskränkt dispositionsrätt öfver del; neddelade handlingarne, utan i ännu högre rad blifvit förhindradt att verka för sitt ndamäl, att belysa krigföringen ide delar, om äro föremål för dess srksamhet. deris.enom att krigsministern icke kunnat eller eelat meddela de källor, hvarutut ytterlivare och fullständigare kunskap kunnat hemas. Ehuru de uppställda frågorna omfatade hela krioförinoen i alla dess hufvud-.