Aftonbladet – 6 september 1864, sida 2

— Ett nytt Instspel af Hedberg, kalladt Norr och Söder, gick i går afton för första gängen öfver scenen på kongl. dramatiska (teatern. Författaren har haft för afsigt att bygga sin intrig på ett slags rangskilnad, som otvifvelaktigt förefinnes mellan de olika delar af vår hufvudstad, som benämnas Norr och Söder. Vid närmare påseende befinnes det likväl mera, eller rättare uteslutande, vara ståndsoch rangskilnad i allmänhet, som författaren i sitt stycke behandlat, och han skulle mycket väl kunnat inom en och samma stadsdel finna representanter för de olika klasser, han velat tecxna. De framställda bilderna kunna, strängt taget, icke betraktas såsom typer för de särskilda klasserna, om man möjligen undantager grosshandlaren Blackson, somide första scenerna icke utan natursanning ger oss bilden af en Göteborgs-engelsman; men han är en Göteborgstyp, icke en StockholmsPM och kanske icke heller ända igenom fullt konseqvent hållen. Atskilliga taflor, som tydligen äro ämnade att vara scener ur Stockholmslifvet, äro icke heller alldeles naturtrogna; men oaktadt dessa och andra brister, som vidlåda stycket, lyckas det författaren genom flera scener af god komisk effekt, genom många ganska roliga ordvändningar i dialogen och genom några lyckade kupletter hålla en näston oafbruten munterhet vid makt bland åskådarne. Atskilliga bland de spelande bidraga härtill icke oväsendtligt. Vi nämna bland dem företrädesvis hr Norrby, fru Wennbom och mll Bock. — Hr Nyforss skulle tvifvelsutan vara roligare än han är, om han ej alltför mycket fölle in i det burleska inanår, som på en förstadsteater gjort lycka vid framställningen af gesällroller och dylikt, men som ej tar sig rätt väl ut på denna scen och minst borde användas vid framställningen ff en redan i sig sjelf nog starkt karrikead bild. Vi tvifla på att garconerna på Hasselbacken vilja kännas vid den kamrat arr Hedberg och Nyforss gifvit dem uti vaktmästar Thulin. — En munter kuplett ller en lyckad ordlek skulle troligen ha slutat stycket lämpligare än de något senimentala slutreflektioner, som nu presteras och i viss mån afbryta den muntra stämning, som förut åstadkommits.