Aftonbladet – 5 september 1864, sida 3

Explosionen vid Heleneborg. Om denna beklagansvärda tilldragelse har i dag polisförhör hållits, till hvilket egaren af Heleneborg, grossbandlaren Burmester samt ingeniören Nobel, den äldre, voro inkallade. Den förstnämnde upplyste, att hr Nobel alltsedan tre år tillbaka varit boende vid Heleneborg, der han af hr Burmester förhyrt en våning, belägen uti den egentliga karaktersbyggningen, samt vidare ett vagnshus jemte ett par materialbodar, hvilka sednare uthuslägenheter voro uppförda af trä mot en stenmur som bildade deras baksida. De lågo så nära boningshuset att de skildes från detsamma endust genom en mindre gårdsplan. Något tillstånd till eller ens afial om att använda dessa utlägenheter i och för fabricering at nitroglycerin hade aldrig varit ifrågasatt; men väl hade hr Nobe sagt au fan uti desamma ämnade förrätta kemiska experimenter. Egendomen uppgat hr Burmeister vara brandförsäkrad uti Stockholms brandstodsbolag, der han sade sig ha för afsigt att söka ersättning för den lidna förlusten. Af polismästaren framställd fråga om egendomen varit försäkrad mot explosion eller om det blifvit anmäldt att nitroglycerin derstädes tillverkades besvarade hr Burmeister med nej. Härefter hördes hr Nobel, som förklarade, att ingen fabricering af det ifrågavarande sprängningsämnet blifvit verkställd i någon ar bodarne, utan endast under bar himmel ute på gårdsplanen. Men deremot hade, då olyckshändelsen inträffade, hr Nobels yngsta son, Oscar Emil, 21 år gammal, varit sysselsatt uti en af bodarne med ett experiment för åstedkommande af ett lättare sätt att rena glycerinen, emedan densamma, såsom hr Nobel upplyste, utgöres af en vid tillverkning af glycerintvål och stearinljus uppkommande biprodukt, som innehåller åtskilliga orenligheter. Emil Nobel hade redan en föregående dag verkställt en dylik reningsprocess, på ett af honom nyligen uppfunnet sätt, hvilket visat tillfredsställande resultater. Ungefärligen tio minuter före explosionen hade den äldre Nobel begifvit sig upp i sin bostad och då hade sonen varit sysselsatt med de förutnämnda reningsexperimenterna. Anledningen till explosionen antog hr Nobel vara, antingen att sonen användt för stark tillsats af salpetersyra eller ock att han låtit upphettningen blifva för stark, d. v. g. öfverstiga 180 grader Celsii, emedan glycerinen dessförinnan icke är af explosiv beskaffenhet. Vid tillfället hade funnits färdigt omkring 300 skålpund ?glycerinkrut?, hvaraf 200 skålpund voro ämnade att användas till sprängningsarbeten vid norra stambanan. Denna qvantitet var förvarad i lådor, hvilka stodo dels ute på gårdsplanen och dels uti laboratoriet. Blott en del af den ifrågavarande qvantiteten synes haiva exploderat; I det öfriga blifvit kringspridt. en sals, hvarmed sonen var sysselsatt att experimentera, var af cirka 2!2 eller 3 skålpunds vigte Hr Nobel medgaf, att ingen anmälan om tillverkningen af det ifrågavarande sprängningsmedlet, eller tillstånd om dess utöfvande inom den lägenhet, der fabrikatio