Aftonbladet – 5 september 1864, sida 3

ES VTA 15, IUVVBvV VM 2 BYVv FE SUF positionen och jagade sydstatstrupperna på flykten. Grant har företagit en rekognoscering till Fair Oaks och hans högra flygel stod en half svensk mil från Malvern Hill, nära Richmond, Unionsgeneralen Sheridan, som den 16 Aug. slagit rebellgeneralen Longstreets rytteri vid Front Royal, skall, enligt sednare berättelser, lidit ett nederlag uti en sednare träffning med rebellgeneralen Early. En för Sheridan bestämd provianttransport af 70 vagnar och 300 mulåsnor hade den 13 Aug., jemte dess betäckning af 150 man, blifvit uppfångad af rebellerna under general Mosbys befäl vid Berryville. Uti Maryland hyste befolkningen farhågor i anledledning af Earlys förmodade framryckande. Under sitt sednaste besök i Washington hade generallöjtnant Grant ådagalagt, att det af honom anordnade anfallet mot Petersburg nödvändigt skulle hafva krönts med framgång, så vidt de generaler, som ledde angreppet, åtlydt hans befallningar och noggrant följt hans anordningar. Generalerna Meade och Burnside skjuta ömsesidigt skulden på hvarandra. Meade vidtog om natten töre anfallet flera förändringar i den anfallsplan, som förut blifvit affattad med Burnside. Den sednare påstår, att han i anlednihg af detta Mendes beteende varit berättigad till det antagandet, att Meade skulle personligen leda anfallet. Resultatet blef, att hvarken Meade eller Burnside infunno sig på stridsplatsen. Säkert är, att vid hela affären röjdes den största förvirring och hufvudlöshet, så att densamma ej kunde annat än misslyckas. : Krigsrätten, som skulle döma i saken, var tillsatt, men hade ännu ej afkunn:t sin dom. Unionsamiralen Farragut hade tillsändt marinministeren följande officiella depesch rörande operationerna i Mobileviken: Flag:skeppe. Hartford, Mobileviken den 5 Augusti. Sir! Jag bar äran underrätta er, alt jag i dag på förmiddagen inlopp uti Mobileviken, inträngde mellan fästena Morgan och Gaines, samt anträffade det fiondiliga pansarskeppet Tennessee jemte kanonbåtarue Selmas; Morgan och Gaines. Denangripande delen af unionseskadern satte sig 1 rörelse klockan 5 och 45 min. i följande ordning. Brooklyn med Octoroa vid sidan, Harttord med Metacomet, Richmond med Port Roysl, Lackawanna med BSeminole, Monongahela med Tecumseh, Ossippee med Iiasca och Oneida med Galena. På styrbordssidan befann sig nionitorernas position. Det blåste en svag vind från sydvest, himlen var molnbetäckt, med föga solsken. Fästet Morgan gaf eld på oss 10 min. efter 7 och kort derefter uppstod en liflig strid. Då vi passerade uppför hufvudkanalen, stötte eskaderns spets på svårigheter och Hartford gick framför Brooklyn. Fyratio minuter efter 7 stötte ångaren Tecumseh på en torpedo eller undervettensmina, och sjönk plötsligt, förande med sig i djupet alla oflicerarne och hela besättningen, med undantag af lotsen och 8 eller 10 man, hvilka räddades af en båt, som jag afsände från Metacomet, hvilket fartyg läg invid sidan af mitt flageskepp. Harttord hade klockan 8 passerat förbi fästena, och då jag såg mig beskjuten af rebellernas kanonbätar, beordrade jag kanonbåten Metacomet att förfölja desamma, och det lyckades honom att eröfra en af desså kanonbåtar, nemligen Selma. Klockan halt 9 hade alla skeppen passerat fästena, och rebellpansarångaren Tennessee befann sig ännu fortfarande till utseendet oskadad i vår rygg. Flottan erhöll nu signal att plötsligt vända och icke blott angripa ångaren med elden från alla sina kanoner, utan i full fart segla honom i sank. Monongahela var det första skeppet, som tillfogade honom en stöt, och rastän densamma torde hafva illa tilltygat ångaren, var han dock ännu icke försatt ur stridbart skick. Afven Lackawanna gaf bonom en stöt, men utan synbar följd. Derefter gaf honom flaggskeppel med sin bog en våldsam stöt, och då detströk förbi honom, gaf det honom sitt platta lag af massiva niotu-.s-kulor på ett afständ arendast 12 fot. Pansarskeppen inoneslöto houom derefter, hvarefter Hartford och återstoden af unionseskadern gingo emot honom, då han klockan 10. på förmiddagen strök flagg och gaf sig. Återstoden al rebellflottan, nemligen kanonbåtarne Mid Air och Gaines flydde derefter under skyddet af fästet Morgans kanoner, och dermed slutade aifären för denna dag. Amiral Buchanan sände mig sin värja, emedan han sjelf var svårt sårad af en kula, som krossat hans ena ben, hvilket mäste amputeras. Då äfven många af mitt egt f.1k voro sårade och Tennessees läkare önskade, att amiralen måtte föras till ett hospital, så sände jag en parlamentär till betithatvande oftieern på fästet Morgan, hrigadgeneralen L. Page, för att säga honom, att, om han tilläte det, unionsflottuns sårade så väl som de konfedererades kunde föras till Pensacola, hvarest man kunde sörja bättre för deras vård, och att jag i sådant fell skulle ditsända elt.af mina skepp, så vidt man tilläte detsamma att obehindradt återvända. General Page ingick derpå och Matacamet afsändes. Förlusten å vår sida var följande: Flaggskeppet Hartford 19 döda och 22 sårade; Brooklyn 9 döda, 22 sårade; Lackavanna 4 döda, 2 rårade; Oneida 7 döda, 23 sårade: Monaugahela 6 sårode; Metacomet 1 död, 2 sårade; Ossippee 1 död, 7 sårade; Galena 1 sårad; Richmond 2 sårade; tillsammans 41 döda och 88 sårade. På det fiendtliga pansarbaggskeppet Tennessee tillfångatogos 20 officerare och 170 man, samt på Selma 99 officerare och sjömän. Jag har blott erfarit namnet på två af officerarne, nemligen: kommendören P. H. Murphy och löjtnanten J. H. Comstock, af hvilka den sistnämnde stupade. Man fästade mycken vigt vid intagandet af Mobile, som näst Charleston är den betydligaste af de kustplatser, som ännu tinnas i rebellernas bänder, isynnerhet derföre, att unionshärens operationer mot Atlanta sedan Mobile kapitulerat skulle kunna understödjas af unionseskadern genom opesrationer uppför de segelbara floderna i AL