Aftonbladet – 5 september 1864, sida 2

— —e.r—L—— — . .XXc———!--r———— utmärkt sig genom sitt mod, upptogs i deras trupp och sådant blef allt mera sällsynt ju mera det ursprungliga antalet dag för dag förminskades. Genom några vänliga ord till den gamle Hirpinus, understödd af en penningsumma åt en af hans centurioner, hade Valeria lyckats att 1å plats i denna vilda och farliga trupp, och under disciplinens nuvarande slappa tillstånd och med en snart stundande stormning i perspektiv hade hon ej heller särdeles mycket alt frukta af sina nya kamraters nyfikenhet. Äfven i ett romerskt läger kunde vin köpas för penningar, och med vin kunde man köpa sig hvad som helst annars. Valeria hade på allvar iklädt sig de vapen hon förut hade begagnat på lek. Hippias lärde mig att begagna dem, tänkte hon med en bitter fröjd för sig sjelf; han skall i morgon få se huru jag har förstått att begagna mig af hans undervisning !? Derpå beslöt hon att gifva sin sjukliga fantasi näring genom att betrakta Jerusalems vallar; och hon hade föga svårighet att öfvertyga en kamrat, som hon bjöd på en kruka starkt syriskt vin, att hon gerna kunde få aflösa honom under de sista par timmarne af hans vakt. Det berättas om forntidens amazoner, att de brukade bortskära sitt högra bröst, på det att detta icke skulle hindra bågsträngen då de drogo åt sig den för att afskjuta pilen. Äfven Valeria hade beslutit att, så att säga, slita hjertat ur sitt bröst — att hon aldrig mera skulle hysa en qvinnas känslor. Hon visste att hon var eländig, förnedrad, förtviflad — kon trodde att hon skulle kunna bära det med mera lätthet om hon förvandlade sig till sten. (Forts.) oo FTPla tusan Slalagernag nactar Anonot