Aftonbladet – 5 september 1864, sida 2

sanningen, flicka. Hur är det med Esca? Du känner honom. Du kommer direkte ifrån honom. Hvar är han och hur är det med honom ?4 Han ligger slagen i bojor på den yttre tempelgården;4 framstammade Mariamne, och är dömd att dö vid morgondagens första stråle!s Hans öde syntes henne ännu mera förfärligt och oundvikligt pu sedan hon hade tvungit sig att kläda det i ord. Den romerske soldaten blef dödligt blek. Den med gyllne kam försedda hjelmen , som han tog af sig för att svalka sin panna, befriade ett svall af rika bruna lockar, som föll öfver den elfenbenshvita halsen, de runda axlarne och det hvita bröstet, som häfde sig under sitt harnesk. Mariamne måste erkänna för sig sjelf att den qvinna, hvilken hon så högligen fruktade, men åt hvilken hon dock så helt och hållet måste förtro sig, äfven i sin manliga drägt var lika skön som hon tycktes vara obetänksam och oqvinlig. Vi hafva förut nämnt huru enskara af de romerska gladiatorerna hade förenat sig till en särskild trupp, som fått namn af den förlorade legionen och under Hippias befäl utmärkt se för ett mod och en djerfhet, hvarmed sjelfva de reguliera romerska trupperna knappast kunde mäta sig. Sjukdom och fiendens svärd hade emellertid anställt stor förödelse ibland dem, så att de nu icke utgjorde stort mer än fem eller sex hundra man, som voro de starkaste och mest härdade af hela truppen. De fortforo emellertid att bilda en egen legion och gjorde sig en ära af att vakta samma poster som förut, då de utgjorde en tredubbel styrka mot nu. Under sådana förhållanden var hvarje ny förstärkning i hög grad välkommen; och under deras dagligen tilltagande brist på män var äfven en enskild rekryt icke att förakta. Alltemellanåt hände det att någon man af de syriska hjelptrapperna eller af de irreguliera kårer som tillhörde den romerska hären och som hade synnerligen