Aftonbladet – 3 september 1864, sida 3

FULLETER FLAMISTGTUES, MHYGIFEITG Ma on mälde sig instämma i talmannens yttrande. Derpå förklarade sig konungen vilja taga saken i öfvervägande, och de uppkallade iedamöterna fingo afträda. Det är bekant att offentligheten i sedermera, men genom regeringens tagna initiativ blef i alla fyra stånden bifallen, utan att nägra olägenheter deraf sedermera uppkommit ). De ifrågavarande Yminnuesteckniugarne? äro hållna i en värd g ton, äfven beträffande de representanter, hvars åsigter och sträfvanden författaren icke gillar. Han antyder att dessa penoritningar egeniligen tillkommit såsom en förströelse ?under de ensliga stunder, som blifva ålderdomens low. Önskligt vore om författaren fullföljer sis afsigt att fortsätta des-a skizzer, helst han untyder sig ega en del aktstycken, belysande 1823 års riksdag. De kunna vara af intresse för allmänheten, och af nytta för den som framdeles vill bearbeta historien om vår representativa utveckling. — Författaren till Junius-brefoen. Dettorde vara bekant, att i en engelsk, auf boktryckaren Woodfall utgifven tidning, Public Advertiser, förekommo från Juni 1769 till Januari 1771 en serie af bref, hvars förfrattare betecknade sig med pseudonymen Junius. Det uppseende. dessa i anledning af några praktiska fall inom Englands konstitutionella statsrätt till en del till högtstående personer riktade bref väckte, var så stort, att man väl kan säga att aldrig något litterärt alster af dylikt slag vunnit ens jemiörelsevis en så stor framgång. Genialiteten i dessa enligt den tidens engelska smak skritna bref, skärpan och grundligheten i deras omdömen. skoningslösheten, hastigheten och oemotståndligheten i deras ur ett outforskligt dunkel framslungade anfall. den ojemförliga kännedom om personer och förhållanden, som författaren ådagalade, men framiör allt dessa brets devis, nemligen det oförkränkta upprätthållandet af den engelska nationens frioch rättigheter — allt detta förenade Big. att göra dessa bref till ett verkligt tenomen på den tid, då de utkommo. Naturligt rjorde man sig a!l möda att upptäcka deras fi tare: men alla bemödanden bletvo fåfänga. Då Junius icke för sina i största hemlighet inända bref erhöll något arvode at Woodfall, hvilen han genom dem gjorde till en rik man, så var hans verkliga namn okiändt till och med för förläggaren. I nyare tid har det med bestämdhet bhivit bevisadt, att sir Philip Francis, en embetsman. som gjort sig känd i Ostindien och afled år 1813, var författaren, men emellertid ha många ända till våra dagar hyst tvifvelsmål om detta auktorskap. Under sådana omständigheter är det begripligt, att ett litterärt fynd. som man förmenar sig ha gjort. väckt något uppser ende inom Englands bildade kretsar. En advokat, H. Coleby, har nemligen upptäckt och of fentliggjort följande bref från lord Chatham: London den 3 Januari 1772. Lord Chatham förbinder sig härmedelst att hålla doktor James Wilmot skadeslös för hvarje risk och tfventyr. som kan drabba nämnde doktor J. Wilmot för fortsättningen af hans bref från Junius. Jaganslår 170 t sterl. till J. W. på räkning. tryckningsomkostnader m m. Chatham. Advokaten anmärker härvid. att han funnit detta bref bland ett fruntimmers, mrs Ryves papper. Det torde vara rådligt att med all tillbörlig försigtighet mottaga ofvanstående underrättelse rt Chatham (den äldre Piu) sjelf ofta ansågs för Junius-brefvens författare, förtjenar i sammanhang härmed anmärkas. — Utgiivaren af det uti London i många år utkommande veckobladet Atheneum, Charles Wentworth Dilke har aflidit vid 74 års ålder. Hufvudredaktör har Nepworth Dixon redan i flera år varit; eganderätten öfvergår på den aflidnes son. — Tre klassiska författare och elfva akter å en afton. Nyligen gal Fheåtre frangais uti Paris i oafbruten följd: Rodegune, sorgespel i fem akter af Corneille; Processmakarne, löst spel i tre akter af Racine, samt Georges Dandin, lustspel i tre akter af Moliere. — Alfred Tennyson, den britiske Poeta laureatus, har utgilvit ett nytt arbete Enoch Arden tillika med andra skeidestycken. Det är ett litet band af 200 sidor, och på några dagar såldes 16.000 exemplar deraf. — Semmes, den bekante kaptenen i de nordamerikanska konfedererade staternas flotta. låter i Paris utgifva de båda af honom förda tartygen Alabamas och Semters skeppsjournaler. — Le Gastrophile, en tidskrift, som är ute slutande egnad åt kokkonstens studinm och kökets intressen, har i någon tid utkommit i Angers. under redaktion af öfverkocken i det för sitt goda bord berömda värdshuset Hvita hästen. — Revolution mot krinolinen på teatern. Från och med den 1 Auvgusti har en vigtig reform blifvit införd på stora operan i Paris: Krinolinen är afskafftad och skall icke så snart återinföras. Man blef slutligen trött på att se en Valentine. en Rachel och schweizerskorna i Wilhelm Tell stoltsera i stålfjedrar. Vid en representation at La favorite sattes förbudet för iörsta gången i verket. Men det oaktadt buro fem chorsångerskor krivoliner i första akten, i den andra ännu tre. men i den tredje var revolutionen helt och ållet verkställd. De ohörsamma hotades nem ligen med, att en del af deras aflöning skulle afdragas såsom böter. — Grand prix de VEmpereur. Vid utdel ningen af priser den 13 Augusti till de konstnärer, hvilka dermed utmärkts på innevarande års exposition, tillkännagafs det, att kejsar Napoleon utfäst ett femårigt pris med ofvanstående benämning för det förtjenstfullaste konstverket. Det utbetalas ur kejsarens privatkassa och kommer att första gången utdelas år 1869. Blott franska arbeten kunna erhålla det. — Ett betydligt antal af de utaf den franska akademien för de sköna konsterna inköpta tafiorna och skulpturerna har på den kejseriiga familjoch konstministerns befallning bli till firande af Napoleonsdagen utdelade till 110 museer i departementerna. Afven museerna i Paris, polytekniska skolan och Theåtre frangais hugnades med dylika gåtvor. — Ragnar Lodbrok? eller ?Hedendomens undergång i norden är titeln på en tragedi af aflidne professor A Flie. hvilken nyhgen utkommit i Wien. Stycket befann sig bland för fattarens efterlemnade papper och hade redan vlifvit af honom förberedt till utgitning. ?) I bondeståndet var publiciteten redan före 1818 års riksdag medgitven. fa utan näot formelt beslut. Vid nämnde riksdag bea ade sig en af bondeståndets ledamöter deröfver att en mängd obehörigt tolk inträngde i sessionsrummet och stundom gaf sin belåtenhet. eller sitt missnöje ullkänna under förhandlingarne, och yrkade att de obehöriga skulle utvisas, eller helst alla främmande vägras tillträde. Framställningen mottogs dock föga benäget och foran!edde icke till något beslut, enär den åsigt gjorde sig gällande att ståndets fiskaler nog skulle ega förmåga att bibehålla ordning och skick. Not af redaktionen.