Aftonbladet – 3 september 1864, sida 3

Underrättelser från Danmark. En del frivilliga, såväl svenskar som d skar, men isynnerbet svenskar, till s delen af övs ströfkär, ha afre Nordamerika. för att deltaga i amerikanska kriget. 1 lördags afreste cirka 20 man och ett lisa antal ämnar i dessa dagar begifva sig dit. Angående tyska truppernas utrymmande af Jutland, yttrar ?Kreuzzeit.?, att derom ej kan blifva fråga före det definitiva fredsslutet, och att det följaktligen lika litet kan vera fråga om att de nu skulle återkomma till Preussen. . Preussiska Östersjöeskadern anlände i måndags eftermiddag till Kiel, der den mottogs med musik och flaggning. Samtidigt ankom dit ryska yachten Standart?. Rörande arfsfrågan i Slesvig-Holstein berättas, att pretendenten tillställt badiska för bundtgesandten v. Mohl en packe dokumenter, hvaruti han bevisar sin arfsrätt till herigdömena. Efter all rimlighet kommer dokumenternas ankomst att anmälas i förbundadegens nästa session; men man tror ej alt saken blir hänvist till utskotten, emedan dessa helst vilja afvakta Oldenburgs andragande. Augustenborgarens dokumenter äro författade af professorerna Heule, Warnostedt och Samwer. Med hänsyn till prins Fredriks af Hessen anspråk antages, att förbundsdagen skall förklora sig inkompetent, eftersom han grundar sitt kraf på Lauenburg på sin rätt till Danmarks tron, hvaröfver lörbundet ej har beslutande rätt. En uppmaning har utgätt till dei Sydslesvig anställde prester, som äro mäktiga danska pråket och ha lust att få plats i Nordslesvig, att anmäla sig. Det sitter nemligen hårdt att få personer med tyska tänkesäw till de lediga prestkallen derstädes. Vid behandlingen af de 124 slesvigarnes bekanta andragande (om Nordslesvigs be varande åt Dunmark) i måndags, påstod Tscherning, att Slesvigs förlust skulle vara anmarks undergång, hvarefter Madvig med stor kraft och varm sla förklarade, att det var danska folkets första pligt, att be vara lifshoppet och tron på bättre tider. Under lifligt bifall från thinget utvecklade tal., haru roten till Danmarks olycka låg uti de inkallade tyska konungarne och i hel den sammanblandning at danskt och tyskt, som genomgålt dess stutslil; och huru sorgligt det skedda än var, fann han dock en tröst deri, att det nu fanns qvar ett rent danskt folk, och att det hädanefter måste bli första vilkoret för deltagande i Danmarks politiska lif, att vara och känna sig vera dansk. Konseljpresidenten upprepade tinansmin:sterns förklaring, att egeringens strälfvan varit, var och ailtjemt skulle vara riktad på att åt Davmark rädda så mycket som möjligt af Slesvig samt värna om de igen slesvigarnes politiska och nationala if.