hos polska godsegare funno de ett tillfälle att smyga ötver gränsen i närheten af Slupce, hvarest de erforo, att en polsk insurgentskara befann sig i den några mil derifrån belägna staden Zagorowo. De begåfvo sig dit och anmälde sig hos insurgentskarans chef såsom frivilliga; men innan de hunnit bli inrangerede i truppen, gjorde en öfverlägsen rysk militärstyrka en rörelse mot staden, hvilket efter en fäktning hade till följd insurgenttruppens skyndsamma reträtt, hvarvid dock åtskilliga insurgenter afskuros och tillfångatogos. Vid de derpå följande husundersökningarne blefvo de tre svenskarne, då de föreföllo misstänkta och icke kunde legitimera sig, gripua och arresterade, hvilket skedde den 12 Juli. Från Zagorowo fingo de med den öfriga fångtransporten marschera till Konin, der de fördes till general Kostanda, som i barsk och rytande ton ställde frågor till dem på ryska och polska. Då en al de fångna insurgenter, som voro i deras sällskap, en polsk bonde, med anledning bäraf vågade säga generalen, att de voro främlingar, så att de icke förstodo hvad han sade, blef han på en vink af generalen genast gripen af kosacker, som med sina knutpiskor slogo howom förfärligt, för hans förmätenhet a:t öppna sin mun, utan att vara tilltalad. Efter att någon tid hafva setat i högvakten uti Konin blefvo svenskarne, genom bemedling af ett par finska officerare, förflyttade till ett enskildt hus, som blifvit inrättadt till fängelse, der de ätven fingo mottaga mat, som de välvilliga invänarne gäfvo dem. Då de inställdes till förhör för generalen förklarade de till en början, att då de icke blifvit tagna med vapen i hand och ingen menniska kunde intyga att de deltagit i någon strid, vore det orimligt att betrakta dem såsom insurgenter, och de fordrade att få åtnjuta den rätt, som tillkomme dem såsom svenska undersåter. Generalen hänskrattade åt deras tal om rätt och förklarade dem, att då de icke kunde legitimera sig såsom i rätta ärender stadda, så skulle man göra processen mycket kort, genom att låta hänga dem såsom spioner. De erforo snart, att detta icke var nägotskrämskott, utan fullt allvar; och på de finska ofticerarnes inrådan erkände de derföre, att det varit deras akt och mening att inträda 1 insurgenternas leder. Nu blefvo de, den 11 Aug., jemte en mängd andra fångar, pr jernväg förda till Warschau, der de inlogerades i citadellet, i hvars kasematter de fingo sällskapa med fångna polackar, till en del utgörande blomman af Polens adel. Dagligen affördes åtskilliga af dessa, för att hängas, arkebuseras eller transporteras till Siberien, men hos ingen af dem märktes ett spår af klenmodighet eiler nedslagenhet; deras lif var dem blott af något värde, för så vidt de kunde få kämpa för fäderneslandet mot dess grymma tyranner; var deniua möjlighet dem berötvad, så var det dem likgiltigt, huru snart och på hvad sätt man lät dem dö; det var dem till och med i viss mån en förnöjelse att tänka, det sättet för deras aflifvande kunde bidraga till att sätta ryssarnes barbari i sin rätta dager. Medan svenskarne sutto i citadellet erhöllo de hemligen från nationalregeringen: ett penningunderstöd af 60 rubel. Den 19 Aug. blefvo de utförda ur citadellet, utan att veta hvad man ämnade föreiaga med dem, antingen de skulle dödas eller — hvad de hade största anledning till att tro — försändas till det inre af Ryssland eller Kaukasien, för att såsom soldaer instickas i något regemente. I stället fingo de, jemte en trupp andra fångar, marschera till den nära 5 mil norr om Warschuu belägna stora fästnivgen Modlin. Marschen var ytterligt forcerad; den ryska kapten som kommenderade konvoyen, unnade fångarne ingen hvila och icke en droppa vatten att släcka sin törst med. Först sedan de vistats ett par månader i Modlin såsom fästuingsfångar, fingo de veta, att de i Warschau hade blifvit dömda till 12 månaders fästningsarbete i Modlin. Vid ankomsten till denna fästning blefvo de genast iklädda fångdrägten, som utgjordes af grå jacka med svarta ärmar och en svart quadrat på ryggen, byxor och mössa af samma färg, den sednare med svart kors å kullen. På främre hälften af deras hutvudskål blef allt håret afrakadt, från ena örat till det andra, och denna procedur förnyades sedermera hvarje lördag. Till hviloläger erhölls en träbrits med en halmsäck ; men der hvimlade så afall slags ohyra, alt det var svårt att finna någon ro. Kosten var så usel, att den tycktes vara ämnad åt djur, icke åt menniskor. Fästningen skall alltid vara försedd med proviant för sju år. Till fångarne togs nu alltid af de äldsta, mest förskämda förråserna. Till frukost bekoms ett mått bash, eft slags sur soppa al vämjelig och outgrundlig beskaffenhet, hvars lukt och utseende redan skulle vara tilräckliga att jaga hvarje kräsmagad menniska på flykten; till middag : kapusta, kål kokad af de yttersta grofva bladen på kålhufvudet, någon gäng omvexlande med gröt, kokt af gamla gryn och i hvilken man vid sidan af hvarjehanda tillfälliga och mindre behagliga imgredienser, fann en och annan polares, som betraktades såsom en stor delice. Dagliga brödrationen var 2 af den uslaste beskaffenhet, i hvilket ofta ymnigt påträffades sand, halmstrån och annatskräp. Utom de för vanliga brott dömda personer, som befunno sig i Modlin, funnos der 5—600 politiska fångar. Arbetet började kl. 5 om morgonen och forigick sedermera hela dagen utan ordentliga hvilotider. Fångarne fingo, om de voro professionister, arbeta i verkstäder, eljest grätva och skjuta jord, sopa, skotta snö o. 8. v. Den enda