—ttt — Från Öregrund skrifves den 27 Aug. till Fäderneslandet : Efter att först hafva varit vittne till skonerten Apparances förolyckande den 26 Augusti på Dummelgrundet vid Öregrund, såg insändaren lotsålderman Boman styra ut med en bät, i hvilken jemte honom beiunno sig tvenne lotsar: Sundberg och Lundin, och en sjötullsvaktmästare Pettersson, och lyckades det dem efter stora ansträngningar att föra besättningen och dennas effekter i land. Derefter återvände lotsbåten fyia ilda gånger till v.aket och bergade allt löst gods; sista gången var sjön så hög, att båten höll på att kastas upp på däcket af skonerten. Besättningen, som var ute i en annan båt för att biträda vid bergningen, och af lotsbåten. då denna lemnade vraket, fick tillsägelse att berga ett på däcket liggande löst segel, vågade ej detta; då vände lotsbåten åter om och fick äfven seglet med sig. Kaptenen å det förolyckade fartyget, en både human och beslutsam karl, hade föresatt sig att ej förr än i yttersta nöd lemna fartyget utan försöka att rädda det, men han måste ändå slutligen hissa nödflagg, då han på sätt berättadt är erhöll den behöfliga bjelpen. -Insändaren har ansett detta drag af härvarande lotsars mod och duglighet i sitt yrke förtjent af att komma till allmännare kännedom.