hon måste ha utstått under en lång hungersnöd. Och hvad var den spöklika föda, som i detta ögonblick hängde från dessa tunna, sönd ruckna läppar? oo. . Mariuinne var nära att skrika till af blandad svrede, ömkan och förskräckelse. Ofta hade hon väl sett ett litet barns fina fingror tryckta till en moders läppar under kärleksfullt joller och smeksamt ras; men här stirrade vansinnets röda låga 1 modrens ögön, hon satt hopkrupen i en vild och hotande ställning, hk en varginna i sitt näste, och hennes tänder i förbannad hunger på de hvita, fina fingrarne af hennes sistfödda barn. Dess lilla hand satt i modrens mun vid inträdet af dessa röfvare, hvilkas hjertlösa våld hade fört denna rysliga jämmer öfver hennes hus; och hon såg upp med knappast ett enda spår af mensklighet i sitt förtärda anlete. Ni har mat här, kan jag se!? ropade Sosas, i det han rusade in i spetsen för sina kamrater. Saftig föda, kokt kött, läckra bitar. Men ska ni då inte välkomna edra gäster? Vi ha kommit objudna för att supera, ty vi känna sedan gammalt att Hyssops hus alltid är väl försedt. Gyron, som står på vakt der nere, höll just på att vackert lura oss. Han talade om en bit kornbröd och en kall välkomsthelsning, medan här är en sup som kunde sättas för öfverstepresten sjelf; och mor sjelf ger oss ett godt föredöme, ehuru hon inte slösar måna ord på oss till välkomst. Stig fram, amrater. Vi behöfva inte spilla tiden med att tvätta händerna, utan fram med knifvarne och tag för erl? Medan han talade sträckte röfvaren fram sin brune arm tvärs öfver bordet och stack