iro vi väntade, ehuru dörrarne äro stängda, och välkomnandet torde bli kallt nog! Hvad den saken anbelangar, inföll Soas, så bjuder jag er alla välkomna, go vänner. Tag hvad ni behagar och säg till om mer. Hvarje man må ta hvad han helst önskar, fårstek eller killing eller kalf. Ni äro mina gäster, och jag hjuder er att stiga upp och vara välkomna ! Det vore det om det skulle tinnas en matbit här, det må jag sögaX, yttrade en af bandet. Hör du, Gyron, är det inte det här huset som vi trenne gånger genommokat? Vid Mathias skägg, om det sista sängen vi voro här fanns mer än en half kornbrödskaka. Det är sannt4, svarade Gyron med ett hest skratt. Och käringen höll fast i den som en vildkatt. Jag var tvungen att ge henne ett rapp öfver tassen med min dolk nnan hon ville släppa sitt teg, och så toj len. varghonan sig till att suga blod, oc skrek att vi inte ens ville lemna henne det behåll. Jag tror att det är bäst att vi åla henne vara och gå åt ett annat håll! Ge dig af du! inföll Sosas. SMin själ, alar inte du nu som vore der ett kalas-mål hvart gathörn. Se så, följ med mig nu, äger jag. Qvällsmaten kallnar. Kom med vara 6 Med dessa ord trädde den sista talaren in huset och gick förut framåt trappan, åtoljd af sina kamrater, som knuffade och kuffade hvarandra genom dörren under rått kämt och skratt; som kom blodet att stelna den unga flickans ådror. Mariamne var u tvungen att draga sig undan för dem ppför trappan, i hvarje ögonblick fruktande tt deras ögon, småningom vanda vid mörket, skulle upptäcka henne och gripa henne åsom ett länget byte.