Aftonbladet – 2 september 1864, sida 3

och fortsatte Storgatan ner till Larmtorget, dei och fortsatte Storgatan ner till Larmtorget, de kompanichefen Carl Sundberg aftackade kåren. S—n. Underrättelser från Danmark. Från Jutland skrifves den 28 Augusti, ati general Vogel v. Falckenstein återkommit och betecknat sin ankomst genom att döma sin körsven till 7 dagars strängt fängelse vid vatten och bröd, emedan han icke körde så lort uppför en backe, som generalen önskade. Då karlen icke förstod ett ord tyska, och tillirågades om han var en permitterad soldat, har han möjligen med sin jutska flegma kommit generalen att tro, det han med flit satte sig emot hans befallning. I anledning af korrespondensartiklar från Aalborg till Dagbladet, rörande tvenne norska? löjtnanter Lorck och Schrumpf, hvilka i preussisk uniform skämde ut norska namnet, upplyser en i danska armån anställd svensk olficer, att båda de nämnde officerarne i mycket tidig ålder lemnat Norge, samt blifvit uppfostrade i preussiska militärskolor, hvadan de till uppfostran och lefnadsställning äro preussare, liksom deras härkomst oah slägttörbindelser till en del äro tyska. De kunde således icke finna sig generade mer än andra preussiska officerare af att deltaga i kriget mot Danmark, och norska namnet kunde ej utskämmas af personer, som knappt kunna och troligen ej ens vilja göra auspråk derpå. Af dei Köpenhamn nyligen offentliggjorda handlingarne drager ?Siecle? tre slutsatser: 1) att de tre östmakternas öfverenskommelse icke är så oskyldig, som vissa ryska och tyska blad vilja göra den; 2) att Frankrike gjort förslag i England om ett gemensamt uppträdande, samtidigt med att de engelska bladen understödde regeringens vägran att blanda sig i dansk-tyska kriget på omöjligheten att intervenera ensam; 3) att en ömsesidig misstro beröfvar engelsk-franska förbundet det inflytande, det borde ega i Europa. Åfven Morn. Post? auser dessa handingar som en stadfästelse på, alt dess uppysningar om den heliga alliansen varit rika, och att Danmarks olyckor härleda sig å oenigheten mellan Frankrike och Engand. Såsom särdeles betecknande meddela vi öljande referat af folkethingsmannen Krabes yttrande i frågan om beviljande af extraordinarie anslag: Krabbe ville rösta mot förslaget. Han alade först om de förra regeringarnes poitik. Man har uppställt ett slags kongruens nellan den nationella politiken och den crets af män, som i lång tid varit de styande. Häremot nedlägger han protest, då van icke kan erkänna, att dessa mäns poitik sammanfaller med den nationella poitiken i dess renhet, en politik, om hvars iktighet han är så öfvertygad, att han, till ich med om tiden ginge emot den natioella riktningen, skulle säga: vakter er, ty let gagnar till intet, att folket vinner hela rerlden, om det tager skada till sin själ. )essa män ha ingalunda varit medvetna och lugliga ledare af den nationella politiken. )e ha begagnat Slesvig till att fiska efter lolstein, i stället för att man kunde ha lisponerat öfver Holstein så, att det kunde ia båtat Danmark. Man kunde med detamma antingen ha bildat ett motvärn mot Preussen eller gjort Preussen till vår vän, åda vägarne kunde ha blifvit följda, och le framlagda handlingarne visa också, att jet funnits situationer, då man mycket väl unde ha vunnit Preussen. Talaren har ramställt dessa anmärkningar för att reserera sig emot, att han genom att rösta mot agförslaget ville söka lå de män tillbaka, om förut suttit vid styret. Vänder han sig u till den föreliggande situationen, så syes det, att hvad vi stridt för nu ligger önderbrutet för vår fot. Han medgiltver, å han betraktar våra ringa nationella och intellektuella krafter, att det kunde vara nledning till att vänta och förhålla oss ugna, såsom sardinarne gjorde efter slaget: id Novara, då de med resignation lade sitt . de i regeringens hand. Men de hade enj: iector Emanuel på tronen, det vill säga en iker visshet om, att hvarje resignation culle begagnas till Italiens storhet. Hade i en Vietor Emanuel, och komme han hit :h begärde penningar och makt, skulle i. vara med om att gifva honom det. Men dant är icke förhållandet hos oss; Italien ade en befrämjare; vi ett hinder i spet; och mot hinder är ingenting annat att a än rödja dem ur vägen. (Hör! Hör!) en nuvarande regeringen har flera gånger lat som om hon vore skapad efter konunens beläte, och då talaren röstar mot laen, är det hans mening att derigenom röa mot systemet af den 15 Nov. 1863.