Aftonbladet – 2 september 1864, sida 2

gersnöden ännu hade förtärt dem. Icke er enda grand af deras spillning hade emeller tid blifvit öfrig, och ehuru en träkrubbt ännu fanns qvar, syntes dock intet spår a grimma eller tjuderrep, hvilka längesedar ade blifvit uppätna af brist på föda ) En trätrappa med utskurna träbalustradei få sidorna förde upp till de öfre rummen. vilka voro omsorgsfullt tillstängda; mer ett ljussken, som föll ut genom springorne i en gisten dörr, antydde att huset icke va obebodt. Det var sannolikt bebodt af nå. gon bland medelklassen — en klass som under belägringen hade lidit mera än de högre och äfven än de lägre, enär de saknade de förras tillgångar och skydde att begagna sig af de andras förtviflade resurser. Mariamne, som uppmärksamt lyssnade till hvarje ljud, hörde lätta steg gå fram och tillbaka inne i rummet, och märkte äfven en lukt, liknande stekt kött, som genomträngde hela huset. Af de lätta fjäten och rosslet af en kjortel förstod hon att det var en qvinna, hvars rörelser hon hörde, och för ett ögonblick kände hon sig frestad att gå in och bedja om en bit stärkande föda innan hon aflägsnade sig — en anhållan som hon dock antog komma att med förtrytelse afslås. Hon kände ett stygn i sitt hjerta vid tanken, att äfven vid hennes faders dörr en bit bröd numera knappast kunde erhållas; och hon erinrade sig dock ganska väl den tid då tjogtals af fattiga grannar trängdes derutanlör hvarje morgon för att erhålla sitt dagliga mål; och då får och oxar ) Josephus berättar i sitt arbete Om judarnes krig, 6:te boken, 3:dje kap. följande: Deras hunger var så olidlig, att den tvang dem att tugga allting och att äta äfven sådana saker som till och med de smutsigaste djur ej skulle velat vidröra; slutligen måste de äfven tillgripa sina bälten och skodon; och sjelfva lädret på sina sköldar afsleto de och tuggade; somliga sökte lifnära sig af gammalt hö; och en liten knippa stjelkar och strå såldes för fyra Draehmer.