Aftonbladet – 2 september 1864, sida 2

vid denna tid på dygnet obemärkt komm in i faderns trädgård på någon annan väg än den hon nyss hade tagit under sin flykt Att gå genom hans hus från gatan kunde icke låta sig göra, emedan porten otvifvel aktigt vore stängd, och hon sålunda icke skulle kunna komma in utan att förklare anledningen till sin frånvaro och sålunde väcka den uppmärksamhet hon önskade und vika. Hon började derför eftersinna hvil ken väg hou hade följt under sin andlöse flykt och erinrade sig den fullkomligt. Hor visste att hon skulle kunna följa den steg för steg tillbaka till springbrunnen i faderns trädgård; och en gång väl åter på denne plats tycktes det henne som om hennes vär: redan vore till hälften fullbordadt i stället för nätt och jemt börjadt. Hennes själsansträngning tjenade utan tvifvel till att lugna hennes nyss utståndna förskräckelse och leda henues uppmärksamhet från farorna i hennes nuvarande läge — ensam som hon var i ett främmande hus, med gatorna fulla af sådana fasor, som dem hon nyss hade bevittnat, och genomströfvade af beväpnade hopar aflaglösa och förtviflade män. Hon hade samlat sin klädnad tätt omkring sig och dragit sin slöja öfver hufvudet för att begifva sig ut från sitt gömsle, då hon i detsamma drefs in tillbaka genom ljudet af steg och klangen af vapen som hördes strax ulanför på gatan Att i ett sådant ögonblick visa sig, hade varit detsamma som alt utsätta sig för skymf, misshandling och kanske död. Hon smög sig derför tillbaka in i den nedre delen af huset; och som hon nu litet mera hade vant sig vid mörkret, såg hon sig omkring med oroliga blickar för att se efter hvilka utsigter hon möjligen kunde ha att komma undan eller dölja sig. Det var en låg, oregelbunden byggnad, af hvilken nedra botten endast tycktes vara en genomgång till och ifrån de öfre våningarne, oca som mähända hade tjenat till skydd för lastdjur och hoskap, inhan hun