Aftonbladet – 1 september 1864, sida 2

den, och på regelbundna afstånd glimmande längs spetsen af Hufvudskalleberget. synen af fiendens läger och tanken på Escas fara sporrade henne till verksamhet. Hon skyndade fram utåt terrassen och ned i trädgården, följande den gångstig som hon visste leda till marmorbassinen med dess dolda öppning till den hemliga gången. Hennes enda bekymmer var nu huru det skulle lyckas henne att utan bistånd upplyfta marmorskifvan. Upptagen med denna oroliga tanke, skyndade hon hastigt fram mot den förfallna fontainen, men stannade plötsligt på tio stegs afstånd derifrån, nära att högt skrika till af ytterlig förskräckelse — så öfverraskad och skrämd blef hon af hvad hon såg. Bittande med TtTyggen åt henne, lutade sig en lång, mager gestalt öfver den tomma bassinen, svängande med sina armar och vaggande sin kropp fram och tillbaka, med sällsamma, spöklika gester och frammumlande afbrutna ord, omvexlande med snörflande ljud och hemska qvidanden. Hennes nation är ieke vidskeplig, och Mariamne hade för många skäl till fruktan i denna verlden, för att ha mycken förskräckelse öfrig för invånarne i en annan verld; emellertid stannade hon ett ögonblick nästan förlamad af plötsligheten och den oväntade arten af denna syn, skälfvande i hvarje lem och ur stånd att hvarken gå framåt eller fly. Det gifves ögonblick, då äfven det mest oförskräckta menskliga sinne är sär: eles benäget för att låta skrämma sig af det öfvernaturliga — då de starkaste och för intryck minst mottagliga äro föga starkare än deras nervösa och känsliga bröder. En smula oro, några små umbäranden, mistningen af ett eller par mål eller också ett allt för öfverflödigt tillfredsställande af matlusten äro i stånd att försätta det omskrutna menniskoförståndet i ett sorgligt tillstånd af svaghet och lättrogenhet. De unga äro också mera mottagliga för en dylik panisk förskräckelse än de äldre. Barn lida mycket af fruktan för det öfvernaturliga. i sin Kflige inbill