Aftonbladet – 31 augusti 1864, sida 3

sinnad lydnad, än såsom en varning för hastiga och obetänksamma löften. Fadren hedrades mera som en hjelte, än dottern beklagades såsom ett offer. Och på sednare tiden hade en medlem af Simoncythopolis, som gripit till vapen mot sina landsmän och sedan änvgrat sitt förräderi, återtagit en hög plats i deras aktning genom att döda sig sjelf sedun han först med egen hand dräpt hvarenda medlem af sin familj. Om Mariamnes lit blilvit taget af hennes far under hans eget tak, skulle detta till belägringens öfriga fasor endast lagt en händelse af obetydlig vigt, och som endast skulle väckt föga uppseende, Hon betraktade honom med mer öfverraskning än förskräckelse och med en förebrående blick, som trängde djupt in i hans hjerta. Min far?, utbrast hon, ?du kan inte mena det! Tag tillbaka dessa grymma ord! Ar jag inte din dotter? Min fur, min far, du plägade älska mig då jag var en liten flicka!? Hans vilda lynne gaf nu vika, och han drog henne till sig och talade till henne i samma ömma, smekande ton som i fordna dagar. cDu är en dotter af Manahem?, sade han. ?Det anstår dig icke att umgås med fienderna till din nation och dia faders hus. Dessa män ha bekänt Nazarenernas, de så kallade kristnes förderfliga läror. De ha derför blifvit en styggelse för våra ögon, och mäste bortrensas från vårt folk. Mariamne, om jag utan att röras kan se min broder förgås, eå bör det väl ej heller vara svårt för dig utt afstå från deuna främmande gäst. Inte för att mitt hjerta helt och hållet är al eten, ehuru du så ofta ser mig sträng äfven mot dig; men våra dagars män, som åtegi sig att försvara Jerusalem mot fien