Aftonbladet – 31 augusti 1864, sida 2

hade redan då icke mera någon moder, och han erinrade sig med en sällsam klarhet huru han bade tagit den gråtande lilla fliekan i sitt knä och lugnat henne med en ovanlig mildhet, medan hon slog sina armar kring hans hals, lade sin lilla mjuka kind mot hans egen, och snyftade sig till sömns vid hans bröst. Efter detta tycktes ett tyst förtroende — en stark, ehuru outtalad ömhet — växa upp mellan far och dotter. De vexlade sällan många ord under dagens lopp, ibland knappast mer än en blick. Tvenne menskliga varelser kunde koappast vara mer olika och hafva mindre gemeusamt. Det fanns blott detta enda lillu band dem emellen, och huru starkt hade icke detta likväl blifvit! Som det nu var plågade honom emeller: tid detta minne på ett sällsamt sätt, och han beslöt att genast se Mariomne och möta det värsta. Hon visste att han hade undvikit henne och byste alltför mycken vördnad och bäfvan för honom för att våga tränga sig på honom. Ehuru okunnig om Escas arrestering, hade dock qvinnans instinktlika farhåga för den man hon älsksr kommit henne att misstänka vågon hotande fara med anledning al hans förlängda bortovaro. Hon beslöt derför att taga första tillfälle i akt för att gå in till sin far och om möjligt erhål!a underrättelse om hans broder och britten. Timmarne skredo framåt, och den brännande middapssolen kastade redan sina blänlande strålar på den beliga stadens hvit portiker och skimrande gulor. Sabbuiens ystnad hvilade öfver allt, men liknade mera en hemska, onaturliga tyst som föreför en jordbäfning eller en e Sn lug