Aftonbladet – 31 augusti 1864, sida 2

Ve öfver Jerusalem! Ve öfver den Heliga staden! a och sorg och jämmer! Ve öfver den Heliga staden! Ve öfver Jerusalem !4 KAPITLET X En nitisk patriot. Den menniska, som hbeslutit att frigöra sig från dessa menskliga känslor och svagheter, hvilka, i likhet med de kroppsliga behofven hunger och törst, synas ha blitvit oss gifna snarare för att tjena till njutning än tll obehog, skall fiuna att hon åtagu sig en uppgitt, som är alitlör svår för menskligt mod och mensklig styrka. Dessa känslor äro för menniskosjälen det samma, som vatten och solsken för kroppen, utan hvilka man väl möjligen kan framsläpa sin tillvaro, men dock knappast kän sägas leiva. Den allvise gilvaren vet nog hvad som är 05s bäst. Huns barn äro icke ämnade att vara allena, oberoende ar hvarandra och af honom. Då de hjelpa sin nästa och förtrösta på hans kralt, äro de starka, men icke iörr stödja de sig mot den staf som de sjeltva förlärdigat, än de svafva och falla. Den sårar hunden som omfattar den och brister ovilkorligen just i de: ögonblick den som bäst behördes. Då Eleazar lemnade den stenlagda salen, i hvilken Sanhedrim hade afkunnuv sin dom, trodde han att den bittraste droppen var spild ur den kalk han hade tvungit sig att tömma. Han hade icke tänkt på de samvetsqval och den känsla af elände, som vän: tade honom i hans eget hem, på de tomma sätena der de icke sutto, på de tysta törebråelserna ar hvarje Jörtroligt för mål — och, värst af allt, på mötet med Mariamne, Dans ömt ölskade dotter och hena buses eada