Aftonbladet – 31 augusti 1864, sida 2

SålundaX, sade han, skola era lif blifva spridda för vinden, och ert blod återialla på era egna hufvuden. Du, Calchas, son af Simon, son af Manahem, och du hedning, kallad Esca, skola hållas i fängsligt förvar tills morgondagen är förbi, efter som det är sabbat, och i gryningen af veckans för sta dag skolen I Slitva stenade till döds på förgården som stöter till Templet; och detta och ännu mera skall vederfaras dem, som befinnas skyldiga till emädelse inför Sanhedrim! Derpå vände han sig till Eleazar, som bibehöll sitt tvungna lugn under hela detta hemska uppträde, och tillade: Hvad dig angår, Eleazar Ben-Manahem, är ditt namn änvu obefläckadt inom nationen, Nazargens intyg äref intet värde, och ingen anklagelse har ännu blifvit framställd emot dig med stöd af några andra vittnen än dessa dömda och fördömda män. För att visa att du inte har någon andel i deras smädelser behöfs intet vidare än ditt eget ord. Eleazar såg sig omkring bland de försomlade äldre med samma stela, likbleka anlete, uppvek derpå ärmarne på sin man tel och rörde dem öfver hvarandra, som om han hade tvättat dem. sDeras blod komme öfver deras egnu hufvudenX, sade han. Jag bortstöter dem ur min familj och mitt hus — jag afsvär jer mig dem och tvår mina händer at dem — deras blod komme öfver deras egna hufvuden ! Medan han ännu talade hördes åter den varnande rösten på yttre sidan af templet. fr-mköllande en känsla af vild, okuflig lus ätven i sjelfva Nasins oförskräckta bjerta — rösten ef den klagande profeten. som ropade: