Aftonbladet – 30 augusti 1864, sida 3

retve M. Anckarsvärd, landimarskalk vid 1007 re riksdag, var generallöjtnant och serafimer: riddare, men utnämndes aldrig till En af Rikets Herrar. Pufiens klander, tilläfventyrs stödjande s:Z på en felaktig uppgift i hr Anreps Ådelskalender, torde således i detta fall få anses helt och hållet obefogadt. LH. RBältegångsoch Poelisssker. tb Med anledning af rådhusräutens förfarande i det på begäran af polismästaren Wallenberg anI hängiggjorda tryckfrihetsåtal mot hr H. W. MinI nich, har denne sistnämnde i dag ingifvit en så lydande skrift: Till Rikets ständers Justitieombudsman. Med anledning af en åtgärd, den jag anser lagstridig och som blifvit begången vid rådhus rättens femte afdelning uti det på begäran a polismästaren Wallenberg mot mig i egenskap af författare till broschyren Peppar och Salt väckta tryckfrihetsåtal, får jag härmed hos hr justitieombudsmannen göra följande anmälanz Då förlidne gårdag, 1 enlighet med råd ä tens förut fattade beslut. utslag skulle afkun uti ofvannämnde tryckfrihetsätal, gjorde allm åklagaren. stadsfiskalen Kock, framstöällnir att jag målte stä z om s till ansvar enligt 60 kap. 4 4 missgerningsbalken, för det jag i min sintförklaring uppgifvit: dels att poli aren Wallenberg under sin lärotid vid Täinköpings gymnasium blifvit derifrån relegerad, dels ock att en skänk här i staden, E. T. Hultin, erhållit tillstånd att hålla sin lokal öppen till kl. 12 om nätterna-från och med den 4 Oktober. Den sednare af dessa båda omständigheter ansåg jag icke förtjena något genmäle; hvaremot jak 1 afscende ä den förra bestred domstolens behörighet att samma framställning till behandling upptaga i sammanhang med tryckfrihetsmålet; hemställande derjemte. att hr Wailenberz måtte hänv att, om han så önskade, mot mig ild talan för sagde beskyllning. Icke dessmindre biföll domstolen åklagarens yrkande, och då jag deröfver anmälde missnöje, hänvisades jag att anföra besvär i sammanhang med hufvudsaken, hvadan jag således äfven beröfvades möjligheten att beslutet förrän det redan gått i verkställi N Detta sednare förhållande, hvarigenom jag, oaktadt min nedlagda protest. skulle nödgas att underkasta mig en enligt min åsigt fullt olaglig prgedan nödgar mig att påkalla hr justieombudmannens uppmärksamhet å denna sak och den beifran densamma förtjenar. Till stöd för mina åsigter ait: domstolens förfarande icke är lagenligt ber jag få anföra: 1:o Att det ifr? tryckfrihetsåtalet blifvit af åklagaren förordande af justitiekanslersembetet, till följd af polismästarens uppgift att den åtalade broschyren skulle vara kränkande för hans heder och i som embetsman. Ergo egde allmänna åklagaren på grund häraf icke att mot broschyrförfattaren föra annan talan än den hvartill skriftens brottslighet i nämnde hänseende kunde föranleda; ty hvad derutöfver kunde komma i fråga tillkommer, enligt 5 11 mom. Tryckfrihetsförordningen, icke publik aktor att taga befattning med, hvadan det heller icke kunde vara domstolens åliggande att till pröfning upptaga aktors yrkande, 2:0 Tryckfribetsförordningen säger uti 5 5 mom.: I anledning åeraf skall, efter inhemtad underrättelse om Nämndens å Domstolen ofördröjligen för parterna afkunna utslag med tillägg, antingen af den bestraffning, hvartill den brottslige sig skyldig gjort eller af den upprättelse, hvartill den oskyldigt anklagade kan beättigad anses. idare heter det uti nämnde förordnings nyss åberopade mom. 15: sAlia mål. angående förbrytelser mot denna lag. skola vid ansvar för domare och embetsmän med största skyndsamhet afgöras, och vid alla tillfällen, då fråga kunde uppstå om flera olika brotts bestraffning, särskildt behandlas, c. c. Att domstolen eluderat dessa grundlagsstadganden är uppenbart, då den fördröjer utslagets afkunnande och till pröfning i sammanhang med ett trycktrihetsåtal, till och med der juryn redan fält sitt utlåtande, upptager angifvelser om ett annat brott, hvilket, enligt åklagarens förmenande, är stridande mot 60 kap. 4 missgerningsbalken. I Slutligen anser jag mig böra uppdraga en jemförelse mellan det nu aunmärkta förfarandet och ett annat domstolens handlingssätt under detta måls behandling. Uti sin till Tomstolen ingifna slutförklaring påstår polismästaren Wallenberg, ätt jag sökt förmå personer alt afgifva vittnesintyg om händelser, hvarom de icke haft sig något bekant (med andra ord falska vittnesattester). Detta torde med skäl kunna anses såsom en ärekränkande beskyllning. För detta sanningslösa påstående yrkade jag också den 6 i denna månad ansvar å hr Wallenberg; dervid alternativt äberopande iQ kap. 24 rättegångsbalken samt 14 kap. 7 samma balk. Men domstoten afslog denna min frumställning, på grund deraf att densamma ansåg sig icke kunna i sammanhang med tryckIrnihetsåtalet pröfva det gjorda yrkandet, oaki letsamma id innefattade ar skildt brott, såsom det nu af åklagaren mot mig (ramställda, Det är väl möjligt, att domstolen då resonede sälunda, att endast allmänna åklagaren var att anse såsom min motpart och att hr Wallenberg, oaktadt han tilläts i målet inlemna med sitt namn undertecknade skrifter, stod alldeles utom målet; men då borde domstolen också nu, 1å hr Wallenberg söker uppträda såsom part mot mig resonera på samma sätt. vilka motiver domstolen likväl än må hafva lagt till grund för de skiljaktiga besluten utvisa dock dessa att man medgifvit den ena parten en ipprättelse som man förvägrat den andra. å grund af nu anförda förhållanden får jag värmedelst ödmjukligen anhålla. att hr justitieombudsmannen måtte infordra rådhusrättens femte fdelnings protokoller, antingen i sin helhet eler blott för de tvenne dagar då de mot hvarmdra stridande besluten blifvit fattade. den 6 ch den 29 dennes, samt derefter förordua om tals anställande mot dem utaf domstolens ledanöter, hvilka uti dessa beslut deltagit; hvaremte jag dristar anhålla, det sådana åtgärder nåtte vidtagas att det lagstridande beslutets verktällande, nemligen tryckfrihetsmålets återupprifrande, utsatt att försiggå den 8 instundande September, måtte om möjligt kunna förhindras. Slutligen iår jag ödmjukligen hemställa, huruida icke åklägaren, hr stadsfiskalen Kock, äfren gjort Hig skyldig att ställas till ansvar, dergenom att han öfverträdt sin befogenhet såsom oublik aktor. Btockholm den 30 Aug. 1861. H. W. Mönnieh I