UTRIHES TYSKLAND. Konungens af Preussen besök i Wien anses af Nordd. Ållg. Zeit. endast såsom en artighet till svar på kejsarens besök i Carlsbad. Men det kan knappast betviflas, att det likasåväl som fursteoch ministersammankomsterna i Carlsbad och Kissingen iramkullats af politiska grunder, antingen dessa nu bestått uti ytterligare aftal om slesvig-holsteinska frågan och hvad dermed eger sammanhang, eller öfverenskommelse om en förbundsreform, eller möjligen en fullständigare öfverläggning om hela den yttre polniken, garanti för Venetien och mera dylikt. Besöket firades med en stor revy af öfver 20,000 man, som bivistades at Bismarck till bäst i stor uniform som stabsofticer vid preussiska landtvärnsrytteriet, nägot som till och med i Wien väckt förvåning. Mellan honom och Rechberg ha va rit långa förhandlingar om en tysk förbundsreform, och man antager, alt Österrike skall gå i på Preussens förslag i denna sak, alltså veto för sturmasterna, förbundsdagens bihehållande i stället för ett direktorium och upprättande al en direkt vald folkrepresen tation., Dock synes någon misstämning ännu räda mot Preussen i Wiens högre kretsar, och en del at Österrikes statsmän sägas vilja närma sig Frankrike, för att motarbeta Preussens förstoringsplaner, hvilka strida mot bådas önskningar, samt för att hindra mellanstaternas Rhenförbund. Likaså tycks man vilja tilltvinga sig medgitvanden af Preussen i tullfrågorna, såsom ersättning för eftergifterna i politiken; man motsätter sig dertör Preussens planer med ulseende ä Slesvig-Holstein, tills det visat större medgörlighet i tullirågorna. Artven mellunstaterna synas röra på sig. Wirtembergs premierminister Hiägel har förbundit sig med Beust och Roggenbach om en förbuudsreform, som skull återställa jemvigten med stormakterna, och hindra en ensidig preussisk utvidgning i Nordtyskland, Man väntar till och med att Wirtemberg suurt skull i spetsen för mellanstaterna inkomma med tt vigtigt förslag till förbundsdagen. Från Frankfurt förmäles den 23 Augus att prins Fredrik Wilhelms af Hessen me moravdum till förbundsagen angäcnde hans arlsanspråk på Lauenburg tramköllat reservationer och förklaringar trän konungariket Sachsen, de olika storhertigliga och hertighga suchsiska husen, Mecklenburg-Schwerin och Strelitz, samt Anhalt, hvilka af denna anledving förvyat sina tidigare inlemnade och motiverade fordringar på Lauenburg. Om prinsen af Wasn berättas, att han ännu icke blilvit ense med storhertigen af Oldenburg rörande afståendet af sina urfsanspråk. Dresd. Juurn.s innehåller ett telegram från Kiel, enligt hvilket arfprinsen Fredriks statsskritt, som imehäåller motiveringen ar hans successionsunspråk, den 24 Avg. afgätt till Frenkfur I anleduing af undersökningen af Kiels hamn genom preussiska maurinembetsmän innebåller Wienerbladet Wanderer en artikel, hvari starkt ifras mot detta Preussens åtgörande. Helt visst, heter det, har konungen af Daumark genom fredspreliminärerna afstålt hertigdömena till Preussen och Österrike, men i följd häraf måste man förutsätta, att Preussen ingenting företager utan Österrike, och at österrikiska regeringen är underrättad om sin bunudsförvandts atsigter och gillat dem. Om så är skull snart visa sig. Så mycket är emellertid säkert, att Österrikes poliuska ställning mot Tyskland och Preussen, genom det sednures exempel, blir mer och mer obehaglig. Den skall efter hand blifva ohällbar; ty man måste besluta sig att följa antingen Preussens eller smästaternas politik, hvilka beständigt sprida sig allt mer och mer, samt råka i allt djupare konflikter. Kanske skall österrikiska nordsjöes dern dock ännu begiiva sig till Östersjön men blott för att ej lemna vännen ensam i Kiel. Om man öfverväger dessa händelser, lär man sig småningom tänka högre om v. Bismarck och hysa medlidande med von Rechberg på grund af den förlägenhet, hans preussiska kollega bereder honom., ITALIEN. Från Turin berättas den 20 dennes, att man för några dagar sedan i Palermo, på en offentlig plats, uppbränt en reaktionär tiduing, Uniå e Liberiå, som dristat för